United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !
SIGRID. Om ondt jag gjort er, var det min mening ej. DANIEL HJORT. När satan frestar, så frestar han i änglaskrud. O, Gud! DANIEL HJORT. Bed, bed! Det passar er. Gå bort och bed och nytja ej till annat edert hjärta, att det ert namn ej hånar. Nytja ord, som vingar ha från himmel alt till jord, och bed, bed, bed! Kanhända Gud är nådig, åtminstone så nådig, som rättrådig. Sjette scenen.
Först stod där Handelsbankens direktör, Fränckel. Jag behövde aldrig gå längre. Den unga målarinnan fick ett månatligt underhåll som betalades så länge givaren levde. Så hjälpte ändå Isaak Hirsch. Albin Lavén är också borta. Han var en god skådespelare och han var dessutom något som är rätt ovanligt på den svenska scenen: han var humorist.
Johan Fleming. Beklagansvärda! Ha, jag alt förstår! Och den föraktlige! Sof, evigt sof! Daniel Hjort fastkedjad vid den ena. Bakom den andra framskymta krutfaten. Nionde scenen. DANIEL HJORT. Vid pelaren de nitat mig i kedjor i slottets kruthvalf här.
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Tionde Scenen. Jag hoppas att de äro på god väg! CECILE. Min tant!
Han går! Hvad har jag sagt? Hvad gjort? Min kraft, min kraft mig öfverger. Där går han, o min son! Se stjärnljus sväfva kring hans mörka lockar, och hög som natten växer hans gestalt. Du älskade, du lif, du vår, du sol, vänd åter i min famn!... Han hör ej mer. Femte scenen. STÅLARM. Good afton, ers högvördighet! Jag stör? ERICUS ERICI. För ingen del.
FRUN. Ack min Gud, der kommer hon! Gå, min herre, så att hon inte får se er! Sjunde Scenen. CECILE. Ni har frågat efter mig, min tant? Det är hon! CECILE ( blir honom varse ). Ah, förlåt .
Men», slutade han, »fröken Sergeiewna är en dotter af vårt land, och vårt land skall hafsa äran af henne, när hon en gång färdigrustad står på scenen, redo att mäta sig med de bästa vårt land hittills kunnat prestera.
Stod Alrik en afton på stora Operan uppe på alperna i Wilhelm Tell och väntade entré, såg han på andra sidan scenen oppe i molnen den gamle stå med en lina i handen, färdig att hissa på; gick han över Norrbro en middag och en folksamling stod vid barriären och tittade ner i strömmen, fick han se gubben ihop med tullvaktmästare sitta i en båt och fiska nors; och en söndag fann han fadren stå och alternera med orgeltramparn i själva Jakobs kyrka.
Det blef ett ändlöst applåderande sedan ridån gått ned; och när de spelande fått sin beskärda del hördes rop på författaren. William smålog. Han var fullt besluten att icke visa sig; att komma in på scenen och presentera sig som författare till denna lilla bagatell föreföll honom så småaktigt fåfängt och han kände icke ringaste frestelse dertill.