United States or Belarus ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tänden ljus, låt lampor glimma! Snart strida vi, nu njuts en sorglös timma. Festlig upplysning. Tolfte scenen. Katri. Daniel Hjort. Fångvaktaren. FÅNGVAKTAREN. Hvart nu så upprörd, mäster Daniel? DANIEL HJORT. Du! Så! någon fins, som märker också mig, och denne är fångvaktarn, mannen från de här i hvalfven lefvande begrafna. En passlig man! Hvad vill du här?
Gatnymfer spärra vägen för mig, ligapojkar flina åt mig. Scenen från julkalaset upprepas: Væ soli! Vem är det, som ställer i ordning dessa försåt för mig så fort jag lösgör mig från världen och människorna? Det är någon, som har låtit mig falla i denna snara! Var finns han, så att jag kan få brottas med honom? . . .
Tredje Scenen. Frun! jag fick ett svar! FRUN. Åh! det var jag säker om! LISE. Här är det! FRUN. Gif hit! Låt oss förklara oss: jag är till er tjenst. Jag antager på förhand den dag och timma, som ni behagar utsätta för vårt samtal?» Ah! jag har fångat honom! Det var märkvärdigt hvad frun är glad! Er tillgifna granne, enkefru Gardonnière.» Lise! skynda genast tillbaka med det här svaret!
Den rika öfvervikten af sköna och lyckade partier gör det förhatligt för oss att ens omnämna brister. Likväl förekomma äfven sådana, t.ex. osannolikheten af slutet, af det dubbla rivalmötet, osäkerheten i teckningen af scenen mellan Emanuel och juden, Ankarströms olikhet och särskilta mindre detaljer, som äro för mycket antingen sväfvande eller bjärta.
TEKMESSA. Hvad ser du? LEDSVENNEN. Spridda hopar mellan skogens träd, På kullarna, på bergen, drottning, öfverallt Förföljande, förföljda, i förvirrad fart. Här kommer en. Fjärde scenen. DEN FLYENDE. O, hjälpen, hjälpen, rädden mig! Hvar finner jag en tillflykt, en försvarare? De våra skördas, falla.
Hvar gång hon hittills träffat honom utanför scenen, hade han förefallit henne som en hvardagsvariant af den roll, han senast utfört. I dag var han åter Hamlet. Hon smålog, när hon såg den djupsinniga min, han anlagt inför skogens furor, hon tänkte på den själlösa tonen i hans bref. God morgon, Hamlet! ropade hon och sprang plötsligt fram från sitt gömställe.
Godt, godt, då kunna här vi vara lugna. Du ämnar resa? JOHAN FLEMING. Ja och eder dotter? STÅLARM. Därom vi tala må ett ord ännu. Du, Daniel Hjort, tag mellertid emot beskickningen. De här må svalka sig. OLOF KLAESSON. Hvad hin har farit i min käre broder? Han knapt mig ser, är tvär som vore han den adopterade, och jag, minsann, den äkta pojken så till själ som moder. Andra scenen. Daniel Hjort.
Farväl och minns, att vandrarns bästa stav och sköld och lykta är en bön till Herren. Andra scenen. Patern . Guds änglar skydde honom på hans väg! Men kvällen lider. »De civitate Dei», ett verk av Augustinus. =Utgivarens tillägg och anmärkningar. = Singoalla meddelades första gången i Aurora , Toalettkalender för år 1858, Göteborg 1857, C. F. Arwidsson.
Konungen, som störtat upp från sin bädd, kom ut och blev vittne till scenen, men Måns borstare lät icke tiden gå förbi i onödan utan han öppnade genast sin mun och talade med mössan i handen: Ers majestät, mina herrar!
Därför blef jag ej född, därför ej forsar de förtrycktes blod med storm från hjärtat upp till hjärnan genom mig. I af grunden har himlen dykat ned ny kraft att hämta upp till brustet världsskick. Så fyll då, hämnd, min själ så med din ande, att intet annat utom dig den vet, håll vilda hat, håll fast vid hjärtats rot och lär det endast slå på din befallning! Sjunde scenen. Daniel Hjort.