Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Han var rädd för generalens kalfaktor som stod ner i farstun med pickelhufva och fascinknif, rädd för vicevärden, när han lekte vid soplåren på gården, rädd för justitierådet, som var värd.
Jag var så torr på tungan efter allt dammet från hästarna... Han tog så hårt i dig, när han skulle hjälpa dig upp. Jag såg det. Han är alltid så hårdhänt, käraste. Det var han redan som barn. Skulle han smeka en häst eller hund, genast skrek den och blev rädd. Nå, han är hårdhänt också i tankarna, när han rör vid andra ting. Han slår på människohjärtan med slägga som en smed.
Derest du talar ett ord till om Heikki och Miranda, så får du smäll. Förstår du? Clara förstod. Hon vände sig med ansigtet mot kudden och snyftade. Nå hvad är det nu mer? frågade fadern, denna gång i litet mildare ton. Barnet såg upp. Pappa, jag är så rädd, sade hon och sträckte ut den ena handen. Dumheter Claire, sade fadern och gaf henne sin venstra hand.
Hon lärde mig också snart att älska Gud och att bedja till honom. En kväll bad jag Anna följa mig upp på mitt rum, när jag skulle gå och lägga mig. Jag var rädd för att ligga ensam, och min tant ville lära mig öfvervinna min dumma fruktan, som hon kallade den. Jag klagade för Anna, att jag hade så stygga drömmar om natten och att jag var så rädd.
Stellan tryckte huvudet ännu hårdare mot sin fars ben. Och snabbt, i ett enda flämtande andetag kommo orden: Får jag Edgar? Han väntade andlöst på svaret, medan han fingrade på faderns guldrevärer. Vad ska du göra med den? Stellan kände sig med ens så besynnerligt trött. Han hade begärt för mycket. Edgar skulle aldrig bli hans. Pappa, ja ska vara så rädd om den. Ja ska leka med den så vackert.
Vid varje försök till en ordentlig slutledning vände han sig åt sidan för att äta lingon bredvid vägen ...» Efter dessa graverande anmärkningar kastar festtalaren ett blomsterregn på ett par kvartsidor, rädd att ha sagt för mycket; därpå blir han modigare igen och skjuter vännen utan pardon i sank. »Ett fattades honom ... Föryngringsprocessen i historien var honom förborgad.
Är du tokig som rent drar ondt öfver oss med att säja om så farliga ord. Mor, som var så rädd för svordomsord", sade Ante förskräckt och bedröfvad. "Ja för dom kom med det som ondt är, hit till jorden. De förstås de, att onden själf kom, då man ropar efter en", tillade Anna-Lisa. "Tänk pigan deras svor också.
Hagelin hade han också slagit men i god avsikt. Och minnet av denna kraftutveckling livade upp honom. Han nickade åt porträttet, sköt ut munnen och gjorde en tokrolig min, som icke använts på de sista fyratio åren. Tjänare, gumma lilla. Rösten, låg och hes som en väsning, erinrade om, att kraftens dagar voro förbi. J. A. Broms blev liten igen, rädd och frusen.
Om det kanske denna dag kunde ske ett omslag i hans liv... Han tänkte på dessa saker, medan han långsamt gick Grevturegatan utför. Han hade ingen psalmbok i handen, ty han var rädd att möta någon bekant. En gammal fru, klädd i en brun, trådsliten kappa, kom ut ur en port i sällskap med en ung gosse i gymnasistmössa.
Det var en läkarebok med populära skildringar af de vanligast förekommande sjukdomarnas symtom och botemedel, och den bar tydliga spår af att ha flitigt studerats. Elsas hjärta klappade hårdt, och hon såg sig skyggt omkring, som om hon varit rädd att ertappas på förbjudna vägar.
Dagens Ord
Andra Tittar