Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Då ljöd omsider den förskjutnes röst, Djup, hemsk och dyster som en suck ur grafven: "Låt isen smälta, broder, i ditt bröst, Gif ej förakt åt den, som söker tröst, Och bryt ej öfver en förkrossad stafven. Ja, jag har felat.
Prostens myndiga röst ljöd från trädgården: Elsa! Du glömmer väl icke att sy knappar i min kaftanett! Hon svarade icke, öppnade blott dörren till salen och gick in. Så skumt det var härinne i dessa rum, som skulle föreställa ett hem. Så gammalt och utnött allting såg ut, möblernas öfverdrag, mattorna på golfven, gardinerna framför fönstren.
När i morgonlugnet öfver fjärden Första gångens ringning ljöd och klangen Hann hans öra, var den dof och mattad, Och han fann sig långt från kyrkan, längre, Än när först han lade ut från hemmet. Och det ringdes andra, tredje gången, Och från fjärran än blott kommo ljuden. Och mot höjden hof den gamle ögat, Såg mot gråa skyn som med en fråga, Utan kraft och råd och hopp och bana.
»Skola vi först krafla oss dit upp och så tillbaka hit, för att slutligen gå 3 kilometer landsväg till gästgifvaregården?» sporde jag, som började tycka att det hela artade sig till en liten vandring på 8 á 10 kilometer på aftonqvisten. »Naj da! Der går en ben väg från Jons gård ned till stationen», ljöd det enstämmiga svaret. »Sätt i väg då!»
"Än sedan, om han skulle tala om det?" ljöd det inom henne; "något värre kan inte komma, än detta är. Låt allt blifva uppenbart med det samma. Då slipper jag fri från denna ångest. Det hade varit bättre, om jag sjelf talat om det genast. Öppnat hela mitt hjerta." Men hon hörde ej på denna röst. Den talade ej heller länge, ty ångesten kväfde den. I salongen fortsattes samtalet lugnt och jemnt.
Sorgbarn, min son... Så ljöd det åter från riddarens mun. Men nu ryste Sorgbarn vid dessa ord. De voro icke hans faders, de voro en gäckande andes, som talade med hans faders tunga. Sorgbarn! Du vet ej, hur jag älskar dig, sade riddaren under den nattliga vandringen. Nej, släpp min hand! Du må icke röra mig. Jag vill icke vara din son.
En fradgande stäfva Tog han i handen till slut och bjöd den gamle och sade: "Aron, min vän, drick öl och förfriska dig, som du förtjänt har Genom din polska, som ljöd som ett nordanväder i furan; Sen må du kasta din tiggarestaf på den blossande brasan.
Han kunde behålla eller kasta, bygga eller slå sönder, allt efter lust. Ha de läst över honom? frågade han slutligen för att väcka sig själv. Ja, husprästerna hålla på att läsa över honom, ljöd broderns långsamma svar, men nu är han redan mållös. Förmådde han ingenting säga? Magnus teg. Uppriktighet, uppriktighet, Magnus! Varför svarar du mig inte?
Utanför tamburdörren träffade hon husets herre, som med barsk röst frågade henne hvad klockan var. Hon är visst tre svarade Nadja helt ogeneradt med sin myndiga ton. Än se'n då? Hvar har hon varit? frågade han vidare och stack tändstickan helt nära hennes uppflammade ansigte. På ungherrssupé ljöd det utmanande och stolt. Ja, det käns på lukten sade han och rynkade på näsan.
De äro icke så blygsinta som män! Han reste sig för att gå och kysste mig lätt till farväl. Tack för allt hvad du varit för mig! hviskade jag sorgset. Du har ingenting att tacka mig för. Jag har ingenting gett dig. Han gick mot dörren. Jag blef stående. Skilsmässan sammansnörde mitt hjärta. Du vill ha sinnen, men du har inga, ljöd det borta från dörren. Tvärtom, svarade jag lågt.
Dagens Ord
Andra Tittar