United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
De sanningar, hvilka hittils stått så fasta, att det icke ens kunnat falla mig in att tvifla på dem, eliminerade hon helt ogeneradt, eller också vände hon alldeles upp och ner på dem. Och fastän jag väl viste att hon hade orätt, var jag icke strax så slagfärdig att jag kunnat kullkasta hennes argument. Det harmade och plågade mig. Jag beslöt ännu hålla en sträng botpredikan för henne.
Utanför tamburdörren träffade hon husets herre, som med barsk röst frågade henne hvad klockan var. Hon är visst tre svarade Nadja helt ogeneradt med sin myndiga ton. Än se'n då? Hvar har hon varit? frågade han vidare och stack tändstickan helt nära hennes uppflammade ansigte. På ungherrssupé ljöd det utmanande och stolt. Ja, det käns på lukten sade han och rynkade på näsan.
Är du galen, Nadja, min fru? du? Herr Adolf skrattade, men icke så ogeneradt som förr. Nadja tog en förnärmad min. Jaha, precist. Din fru. Ska' jag vara sämre än din svägerska, som kom från landet, en adjunktslolla, som aldrig varit annat än hushållerska i all sin dar... Kära Nadja, Amanda var en visserligen anspråkslös, men arbetsam och mycket bildad qvinna, som
Han tycktes söka aflopp för en inneboende, bunden kraft; gång på gång tog han modern om lifvet och sökte lyfta henne från golfvet och Alma svängde han rundt helt ogeneradt, fast med en viss öm försigtighet, som en liten bräcklig tingest, den man måste taga varliga på. Framemot middagstiden, sedan han gått ned till sig för att arbeta, kunde modern höra hans röst dernere-ifrån. Han sjöng!
»Hvad sa' han?» »Der sitter den unge författaren William Zimmermann.» »Och hvad sa' ni?» »Han ser rysligt affekterad ut.» William skrattade. Der var något öppet och ogeneradt i hennes repliker, som verkade med hela omedelbarhetens friskhet. »Jag visste tyvärr inte hvilken märkvärdighet ni var.» »Inte?» »Nej. Men jag hade ändå hört talas om er.» »Af hvem?» »Det säger jag inte.»
Han kunde ännu vägra och hon satt och grundade på ett sätt att sticka anvisningen åt honom så omärkligt som möjligt. Men hon fann ingen annan utväg än att göra det helt rättframt och ogeneradt. »Var så god», sade hon och höll papperet ut emot honom.
»Der ligger hennes kort.» Värden begagnade sig af tillfället att läsa några rader i boken medan den andre betraktade kortet. »Nej, det går inte i mig. Det är naturligtvis skoj.» Han lade hufvudet afvaktande på sned, likt en intresserad hundvalp som lyssnar efter råttor. Värden läste ogeneradt vidare i boken. »Hon såg alldeles för ung ut.»
»Tack, det vill jag riktigt gerna. Det är så sällan jag träffar någon jag kan tala med om lifvet derute.» »Derute!» Det låg nästan som en smekning i tonfallet. Nästa förmiddag när modern minst anade det kom sonen. »Jag har varit i Upsala», sade han. »Jaså», ljöd det likgiltiga svaret. Han var vid godt humör och han såg henne muntert och ogeneradt in i ansigtet.
Han kände sig slagen af anmärkningen och af det ogeneradt öppna sätt, hvarpå hon framställt den. »Ni är en skarpsinnig liten fröken», sade han. »Och jag börjar nästan också misstänka att ni är en en ovanligt ärlig liten fröken. Jag kunde ha lust att bli bekant med er.» »Då får ni skynda på, för i morgon reser jag.» »Vill ni inte berätta mig något om er sjelf?» »Nej.» »Hvarför inte.»
»Jag köpte denhär för att ge er den; men om ni redan läst den så . . .» han räckte den till hälften fram och hon tog emot den med en liten nick och ett ogeneradt, skrattsjukt ögonkast som tycktes säga: herregud, kan ni inte förstå att jag ljuger! Men ser ni jag är inte rädd för att tillstå det.