Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juni 2025
Fram! ljöd massans skri till den glesnade soldathopen, som, lutad mot spjuten eller förbindande sina sår, stod i mynningen till en av gränderna. Varför dröjen I? Vilka fega uslingar! Vi borde stena dem, skreko kvinnorna. Soldaterna avvaktade förstärkning. En centurion hade ilat till biskopen för att begära friskt manskap. Snart utbredde sig också ett rykte, att palatinerna voro i antågande.
Skälfvande af ångest slöto sig de unga tillsamman, lika blommorna i hortensians kronor. Nu ljöd från briggen ett skott, kulan hven och nedstörtade kaikens segel från splittrad mast. En storm af eder ljöd från Ibrahims läppar. "Välan, Tscherkessiens och Georgiens tärnor, tappre, frie krigares systrar och döttrar, viljen J blifva Kossackernes slafvinnor, eller viljen J hellre dö".
"Talade Nymark redan i förmiddags med dig om detta?" frågade han. "Ja," svarade Alma litet osäkert. "Och du visste, att han skulle komma ånyo för att öfvertala mig att samtycka till förslaget?" Almas öron blefvo röda, men hon sade ingenting, utan fortfor att sy på det ifrigaste. "Visste du det, Alma?" "Ja," ljöd det slutligen sakta från hennes läppar. En stund var nu också John tyst.
Han kunde icke motstå frestelsen. Han räckte ut sin hand och bröt ner ett af de vackraste äpplena. Då ljöd plötsligt en klar men svag röst i hans öra: "Nej, gosse, det där är ju synd." Förskräckt lät han handen med äpplet sjunka och såg sig omkring åt alla sidor, men han kunde icke se någon. Han såg blott en nyss byggd glasveranda, hvars dörr stod öppen.
Herr Lundstedt gick stolt som en riksmarsk sin gata framåt, lyfte på mössan och mottog damernas hyllning, vilken längre fram yttrade sig, enligt tidens enkla bruk, i penninganbud. Tjugofyra skilling, trettisex skilling ljöd det från fönstren, och här och där lockade en kaffepanna av nyskurad koppar.
Vi hade under hela vårt uppåtsträfvande stannat vid hvarje ört, hvarje blomma, som föreföll oss obekant; här mötte oss för första gången en krypande seg buske, med små mörkgröna, blanka och skarptaggiga blad: »Dvergbjörk!» ljöd den stora upptäckten, och små qvistar deraf förvarades; vi anade icke då hur nära vi senare skulle göra bekantskap med hans vidt utgrenade syskonskara.
Men det vore obarmhärtigt att med mindre allvar omnämna en gammal man och borgare af herr Gyllendegs kvalitet, och vi vilja därför med all respekt tillägga blott detta, att herr Gyllendeg alltid regelbundet besökte kyrkan, alltid kastade sin slant i håfven så hårdt, att den ljöd som tvenne, aldrig svor, utan i yttersta förbittring, och äfven då blott vid sitt handtverks arffiender: tviskinn och brända buller, och för öfrigt med den modesti bar sin stora förmögenhet, att han alltid kallade sig fattig, förföljd och ensam i världen.
"Det är bara jag, Eva", svarade hon med darrande röst. Hon önskade nästan, att hon vore långt borta. "Nå, kom in då", ljöd det åter tvärt och ovänligt, och med klappande hjärta trädde Eva in. Teodor satt vid fönstret med en bok i handen, men Eva såg tydligt, att han höll den upp och ned, och att han alltså icke hade läst i den utan bara fått fatt i den i hast.
Dagens Ord
Andra Tittar