Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Den, mig åter kallar huggormsvresig, Kring hans hjärta må sig ormar linda, Vistas i hans lockar öfver sommarn Och uti hans sköte öfver vintern! Den, mig drömsker kallar och försufven, Skall i nio år, vid sjukbädd bunden, Tynande af ingen sömn förfriskas." Donau, Donau, lugna vatten, Hvi så grumlig är din bölja? Skulle någon hjort kanhända Med sitt horn din botten rubbat?
Det är mitt halfva lif, jag så er ger, men konung, tro och ära gälla mer. HERTIGEN. Hvi vördar du mig ej med tvänne knän? Så har jag vördat ingen ann' än Gud och den, som han sin makt på jorden gifvit. Den hedern spar jag åt min Gud och konung.
"Fremling från fjerran land, egde du på hemlandets kust ingen, som älskade dig? egde du icke en moder, egde du icke en maka?" "Hvite fremling från fjerran, flickan från Oceanens ö gråter ensam din död, hon, som ville rädda dig ur hafvets våg, men ej kunde det, förrän din ande flytt". "Fremling från fjerran, en fremmande flicka gråter ensam vid din graf". "Hvi gick du från hem och vänner?
Det går ej längre an. Jag själf ju ser, hur dina kinders blommor blekna af. Du älskar honom, hvarföre då längre?... SIGRID. Min dyre fader! Ingen ann' jag älskar än dig. Jag vill ej gifta mig. Har jag ej nog af kärlek här? Jag vill ej mer. Till Warschau åter reser Johan Fleming. Hvi vill du bort mig sända, att en främling vid hofvet dväljas! Låt mig bli hos dig, min gode fader!
Men om mig hon helt och hållet lämnat Och en annan hjort sig valt till älskling, Gifve henne Gud i jägarns händer!" Skogen har nyss fått löf, Syster och bror är där. Systern till brodern så: "Hvi ej besöka mig?" "Syster, jag komme väl, Släppte den främmande, Släppte den hulda mig. Sadlar jag fålen, då Sadlar min flicka af; Gjordar jag svärdet om, Löser hon svärdet opp: 'Gode, hvart nu, hvart nu?
Bort då all ängslan ur mitt bröst! Att tro på Herran är min tröst; Min Gud är ej en annan Gud Än den, som väfver blommans skrud; Är han så blid, Har han så tid, Hvi vill jag sörja för min frid? Ej hjälper dock min egen makt, Om han ej håller om mig vakt; Så lägger jag min omsorg gladt På honom både dag och natt. Han sörjer för Att ondt ej rör Den själ, som honom helt tillhör. N:o 348.
Men hela ön är i hans våld, hvi skulle han neka den sköna Wainahée att gå till stranden, för att afskölja bloden från sin drägt, från sina händer, blod af hennes hjertas lif. Wainahée stod vid vikens strand, hon blickade öfver hafvet. Hon sjöng som vågen sjunger mot stranden: "Fri är Wainahée, fri som kormoranten i skyn, som vågen i hafvet, som vinden i löfven.
Vi tänka i vår brist och nöd På förra dagars öfverflöd, Det gör oss sorgen värre; Hvi ger du stenar nu för bröd Åt dina barn, o Herre? Har du ditt fadershjärta mist, Är ej ditt löfte fast och visst: "Åkalla mig i nöden, Så skall jag hjälpa dig till sist I lifvet och i döden"?
Drotten teg i höghet, Men till honom ur kämpars rund Framsteg Sjolf, den gamle, med mulnad panna, Och han hof sin stämma till kraftens ord: "Kung, du åldras, armens senor svika, Tung du lutar mot jorden hän. Blott en skugga, smältande bort i natten, Ser ännu mitt öga af hvad du var. Var du själf dig nog, hvi lät du vissna Dina lemmar i ålderns höst?
Du svarade mig ja kanske, men sedan du lade till: "i denna tunga sal här är så kvaft"... Mins du? SIGRID. Nej! JOHAN FLEMING. Jo, du mins det Ack, Sigrid! Om du mig ej älskade, hvi gaf du mig din hand, hvarföre sade du ej: jag dig ej älskar. Då jag skulle ej plågat dig så länge, som jag nu fast omedveten gjort det. SIGRID. O, min Gud!
Dagens Ord
Andra Tittar