Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
»Hvad sa' han?» »Der sitter den unge författaren William Zimmermann.» »Och hvad sa' ni?» »Han ser rysligt affekterad ut.» William skrattade. Der var något öppet och ogeneradt i hennes repliker, som verkade med hela omedelbarhetens friskhet. »Jag visste tyvärr inte hvilken märkvärdighet ni var.» »Inte?» »Nej. Men jag hade ändå hört talas om er.» »Af hvem?» »Det säger jag inte.»
Hvad skall mitt offer blifva, O Jesu kär, åt dig, Hvad kan jag återgifva För hvad du gifvit mig? Gods, lif jag gärna bjuda vill, Ja, hjärtat ur mig rifva Och lägga det därtill. Jag tänkte: Om jag hade Allt vida världens guld Och för din fot det lade, Visst såg du därtill huld. Ack, snart jag fann, hur falskt jag tänkt, Ty hvem har, så jag sade, Sitt lif för skatter skänkt?
Snedt öfver Kungsträdgården förbi Molins fontän kom William Zimmermann gående med händerna i öfverrocksfickorna och käppen under armen. »Hvart ska' du styra i väg, om du får rå dig sjelf?» sade en röst bakom honom och en hand stacks under hans arm. »Åt katrinahållet.» Han behöfde icke vända sig om för att veta hvem det var, dertill kände han för väl Karl Hedströms röst.
FRANK. Herr Dann, ni tänker nu på er million; Men vet och hör det utan alla fraser, Jag har mitt gifna pris och tar ej gracer. v. Man kommer då ej ur en fläck med den. Håll ut, min onkel, tröttna icke än! FRANK. Min fröken, passa på, gör ej grimaser! Hvem bjuder er stå kvar och gapa? v. DANN. Gå, Trygg! Är något otaldt än, så säg! TRYGG. Nej, herre. FRANK. Marsch! Rör föttren, gamla apa! v.
Kom inte och skäm ut mjölken för mig, ropade hon. Då det är slut med det här, får jag en annan. Tror du det inte fins herrar nog här i sta'n? Jag får hvem jag vill, jag är både ung och vacker nog för hvem som helst! Vill vi lefva, vi fattiga flickor, så ha vi ingen annan utväg. Svälta eller njuta. Nå, jag har valt. Adjö med dig, mor! Du har valt det andra slaget.
Icke modern, icke Lovisa, ännu mindre bröderna och minst fadern vågade han hylla sig till. Fiender öfverallt. Gud kände han icke än, annat än genom »Gud som hafver». Han var ateist som barnet är, men i mörkret anade han såsom vilden och djuret onda andar. Hvem drack ur vinet? frågade han sig. Hvem var den skyldige, som han led för?
TEKMESSA. Du nämnde Dike; bjuder hon dig rycka djärft Från underjordens stränga makter deras rätt, Då du åt gamar, ej åt dem den döde ger? EURYSAKES. Ej fattar jag, hur gudars rätt förnärmas kan Däraf, att denne utan graf blir gamars rof. TEKMESSA. Kortsynta barnatanke, hvad du irrar lätt! Hvem tillhör väl den döde, den som slutat af Sin räkning ren med mänskor, om ej gudarne?
Hvad mera gladt och nytt skulle hända honom denna dag? »Äiti» tittade ut från dörren, barnen sprungo fram i sina långa skjortor, snafvande öfver trösklar och trappor. Nere på åkern hörde folket bjellrornas klang. De blickade upp från sina kärfvar, och Olli i potatesåkern stannade midt i sin plöjning. Hvem kom med bjällror till Salmi, och den tiden på dagen? Efter en halftimme var allt klart.
Sedan följa fyra utmärkta förmaningsstrofer i kort trokeisk vers. Vi anföra de två första som prof: »Menniskia, tänck hvem tu äst! Inte ok een blotter gäst. Är thet tå ey under, At tu vilt så fåfängt troo, Thet tu ävigt här kan boo, Som döör alla stunder? Haar tu för tit ögne-måhl Högheet, makt ok svijkfult pråhl, Tänk, at alt är inte ! Förty döden, som tig taer Ok tog tin fahr-fahr-fahrs-fahr.
Och han störtar sig i böljans sköte, Hinner ändtligt till en kulen klippa, Klättrar upp, och, himmel! utan fasa Hvem förmått den gamles straffdom höra Midt i hafvet, på den kulna klippan: "Ciaslaus, o min son, min älskling, Som så länge jag af himlen tiggde Och som, ändtligt mig af himlen unnad, Grymt din faders hufvud eftertraktar, O, vik från mig, o, vik fjärran från mig!
Dagens Ord
Andra Tittar