Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Längre kommer jag ej. En gång, då jag återvänt efter min morgonpromenad, satt ett brevkort i facket alldeles vid min nyckel. Ett ögonblick greps jag av frestelsen att lösa gåtan genom att kasta en blick på kortet, men min goda ängel förlamade min hand just i samma sekund som en ung man trädde fram från sitt gömställe bakom dörren.
Han tittade genom nyckelhålet och såg ett långt dukat bord med ljus, vinglas och blommor; kurator stod med ett Champagneglas i handen vänd mot nationens inspektor, professor X.
Jag sjunker ned i länstolen; sinnet tynges av en tröghet, som jag sällan känt; det förekommer mig som om ett magnetiskt fluidum utginge från skiljeväggen, och en sömntyngd smyger sig på lemmarna. Samlande mina krafter reser jag mig för att skynda ut i det fria. Då hör jag vid gåendet genom korridoren två röster som viska i rummet bredvid mitt bord. Varför viska de? För att hålla sig dolda för mig.
Sergeanten, intresserad för henne genom hennes första missöde, började allt mer och mer hålla sig på fördäcket, dit han också rättvist hörde, och han övergav allt mer och mer samtalet med salongsnoblessen. Mig förefaller det, sade han till sig själv, att denna vackra flicka är mamsell från någon landsort troligen och befinner sig på väg att fara hem, åtföljd och skyddad av en äldre släkting, men som av sin kaffekopp hindrades att i tid hinna ned till ångbåten. Då detta hände, bortlägger flickan hastigt utseendet av mamsell, genom hattens avtagande, så att hon må undvika det oskickliga i att resa utan beskydd; och med schalettens påsättande gör hon sig i stället till jungfru, i likhet med de övriga fyra
Han såg åter på porträtten, på sin mors läppar. Jo, snarare det, snarare som Rose Det strömmade varmt genom honom, en värme, han ej kunde förklara. Och så gick han till Kerstin. Hon var i alla fall till sist den, han kunde tala med om allt, därför att han ej skämdes för henne. Berätta mig någonting om mamma? Och Kerstin berättade. Hon talade om, vilken snäll och rättrådig kvinna salig frun varit.
Skön var världen och rik, dock, tyckte jag, låg det en saknad Öfver naturen i allt, och den skrämde mig genom sin stumhet. Nu, då ni talar, är det mig så, som skulle den tala, Säga mig: 'Flicka, så klar och så härlig var jag ju ständigt, Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du drömde det stundom. O, att er syster kom!
Han tar hennes hand och reser henne upp och se med ens är hon fullt frisk, så att icke ens mattighet eller svaghet finnes kvar efter sjukdomen. Vi kunna lätt förstå, huru glad och lycklig Simons svärmoder skulle känna sig. Och hvad hon skulle älska och beundra frälsaren! Sin tacksamhet visar hon genast genom att duka middagsbordet för frälsaren och lärjungarna.
Du förtager dig sjelf allt nöje genom att alltid kritisera och finna fel på allt. Inte kan verlden ändå någonsin gå i de spår du vill. Det är illa för verlden, det! sade Hanna kärft. Bland gossarne i andra ändan af salen såg hon ett par, som hon var bekant med från Palmfelts.
Sokrates, ehuru själv ytterligt ful, hyllade samma åsikt och medgav med hänvisning på sin satyrnäsa, att naturen hade nedlagt frön till många laster i hans själ. Men han tillade, att filosofien hade förbättrat honom. Hellenerna medgåvo anden härskarerätten över naturen; de sågo, att den sköne kunde förfulas genom lasten, att den fule kunde förskönas genom dygden.
Det var en stackare! Hvarföre smög han ej in i Kains palatser och sin knif högg genom ryggen in alt till hans lefver? Han ämnade det kanske, smög sig in, såg Kains afgudabild, förtrollades och föll i stoftet neder, ångerfull. Det var en stackare! Ej sant, I skuggor, I blodiga? Ej sant, I alla andar, som ej fån ro i dessa hemska hvalf, där edra ben, ombundna än af kedjor, i mörkret lysa! Hämnd!
Dagens Ord
Andra Tittar