Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Jag har inte varit där förr, fortfor Sara, men varför skulle jag dit nu, då hon inte bor där mera? Vilken hon? Där har en ängel bott, men som nu flyttat till Vättern. Fru ... jag vet ... jag minns inte rätt namnet. Jag har inte heller sett henne, fortfor Sara; men bodde hon ännu kvar på Råbäck, så skulle jag önska ta den vägen.
Det är fru Sigrid Tott, som knäböjer på sin moders, drottning Karins, grav. Kände ni drottning Karin Månsdotter? En fattig krigsman, som vandrat mycket omkring, måste väl känna den enda drottning som bott här i landet.
Men nu tog hon med damtrasan i handen ihop med den närmaste stolen. "Frun ser så underlig ut. Bara inte frun också blir sjuk. Då äro vi illa ute." "Inte blir jag sjuk." "Var frun och åkte skridsko i går hela dagen? Jag tänkte litet det, när jag inte såg skridskorna på hängarn i tamburen, och jag hörde fru Leistén säga åt rektorn " "Hvad sade hon?" frågade Alma hastigt och ryckte till.
Han störtade fram och grep den, och ett enstämmigt tjut höjdes från barnskaran. "Han tar våran katt!" vrålade den minste, som jamat och därmed tydligen avsett att sufflera hatten. "O, låt dem ha den, Karl Anton!" bad fru Söderberg. "Det kostar bara femti öre att låta borsta den", påpekade herr Söderberg. "Och dom har så roligt!" sade Lydia. Men Karl Anton var obeveklig.
Jaså, det var då också besynnerligt. Kanske det inte var pappa, som bestämde, att det skulle bli en flicka? Fru Marie sköt skulden på Gud, och Louise ångrade sin orättvisa misstanke. Å! suckade hon. Ja, jag kunde väl tro't. Den stackars pappa får ju aldrig bestämma någonting. Men mamma ska inte vara ledsen. Jag ska be Gud, så att mamma ska nog få en pojke i alla fall. Louise bad.
Ja, Märta låg vaken och grät. Fru Brehm satte sig varsamt ned på sängkanten och började smeka hennes kind. Vad är det, Märta? Tala om varför du gråter! Du har varit så underlig på sista tiden. Tala om alltsammans! Märta snyftade icke längre. Hon låg stilla med ögonen vidöppna ut i luften. Det stod klart för henne, att det oundvikliga var nära. Och hon berättade allt.
Jag känner honom nu. Han säger så själf. Han citerade Goethes yttrande till fru v. Stein: »Ni känner mig i botten. Och skulle det ännu finnas drag i min karaktär, som ni icke gjort bekantskap med, så är det sådana, som jag själf icke känner.» Jag har velat veta, hur det vore att se den man, som jag skulle kunna älska, breda ut sina armar emot mig.
Fru Almblad visste inte vad den stora höstslakten var, men hon tyckte att invändningen gjorde sig. På natten vaknade hon. Hon hade drömt att hon och Gustav slaktade Adolf. Hon höll i Adolf medan Gustav slaktade honom. Det var förfärligt. Fru Almblad brast i gråt, en stark konvulsivisk gråt som väckte hennes man. Gustav, Gustav, sade hon, under det tårarna vätte hennes broderade nattlinne.
Jaså, ni tror det, min fru? FRUN. Ni vill väl inte duellera med mig? ERNEST. Jag vill .
Åter uppstod ett ögonblicks tystnad, varpå damerna Willman, plötsligt seende olyckan i hela dess vidd, utropade: Avskedat Casimir Brut! Det är inte sant! Det är omöjligt! Nu är det i alla fall gjort, mumlade fru Olga, reste sig från stolen och höll sig upprätt vid dess ryggstöd.
Dagens Ord
Andra Tittar