Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Odödlighetens lugna sol förgyller Det mål, jag söker, trånande och varm, Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller Min djärfva, stolta, ungdomsfriska barm. Hvad jag är säll! En trogen flicka delar Min ömhet, mina minnen och mitt hopp. Finns någon fröjd, som i min lycka felar, Den söker jag i hennes armar opp.
Men med glädje sade hon till gubben: "Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran; Nu är tid att lefva glada dagar, Nu är tid att kasta barken unnan Och att baka bröd af råg allena." Pavo tog sin hustrus hand och sade: "Kvinna, kvinna, den blott tår att pröfvas, Som en nödställd nästa ej förskjuter; Blanda du till hälften bark i brödet, Ty förfrusen står vår grannes åker."
Ty kölden kan väl isa Min dal och höjd, Men ej min enkla visa, Min rena fröjd. Om stormar gny mot tjället, Det intet gör, Blott lugnet bor i stället Där innanför. Men våren kommer åter, Sen vintern flytt, Och sippans öga gråter Sin dagg på nytt; Då går jag ut och vallar Min hjord igen, Och eko återskallar Min stämma än.
Då höjer Dmitri sitt öga mörk, På nejderna blickar han; En stund han tiger och skådar blott, Omsider han talar så: "Ett fält oss möter af skördar tyngdt, Ett annat af blommor höljs, Vid randen vinkar en ändlös skog, För jägarens fröjd ett hem, Och fjärran tindrar i solens färg Ett torn af ditt ärfda slott; Skall jag det noga betrakta allt, Att finna, hur säll du är?"
Tyst omsider till bordet han gick och bryggde med hjärtlig Fröjd ett rykande glas åt den stolte, men sakta till dörren Smög mellertid hans dotter och kom till den gamle soldaten.
Intet hopp din frid förstöre, Inga drömmar din hvila! Jag minns en tid, jag minns den hvar minut, Då lifvets maj på mina kinder glödde Och i min späda barm en ros slog ut, Hvars fägring inga stormar än förödde. Hur säll jag lefde i min oskuld då, Lik morgonstundens första fläkt i dalen! Min fröjd var ren som ljuset i det blå, Och lätta såsom daggens pärlor kvalen.
På hvarandra de se förstulet, Hot sig tänder i drottarnes blick; Åskor, gömda i hjärtat, Vänta stunden att blixtra fram. Hvarför trifves ej fröjd i salen, Frid i glimmande morgonens lugn? Hvarför mulnar en broder, När mot bröder hans öga ser? Så i Ossians dar och Finjals Lefdes icke i kungarnes borg; Harpan klingade glädje, Sången tjuste med bragders lof. Starke voro de män af fordom.
Men solen sjunker, vindarne tyna af, I skogen somna ljuden af fåglarne; Blott här och där en bygdens tärna Lyfter sin åre och ler och sjunger. Men lifvets glada dröm vid naturens barm Och hjärtats längtan och tärnans blyga kval Och hoppets fröjd och minnets vällust Sväfva i tonernas famn kring sunden.
Drack af fröjd, blef vild om kvällen Och slog buckla på geväret; Nästa morgon fick sig sällen Litet fuktel för besväret. Väbeln sade: 'Tag ej illa, Så är tjänsten, gubbe lilla! Har du mjuknat nu till början? 'Jo, sad' Munter, 'tack för smörjan! Nykter var han ock alltsedan, Hurtig, nöjd och oförtruten, Fick i första dusten redan Vänstra skuldran genomskjuten.
Här har du strax en flicka, som är vred. Jag blir modell. Farväl då, fröjd och lycka I denna länge, länge drömda hamn! Farväl mitt glada hopp att här få trycka Min största skatt på jorden i min famn! Min sällhet var en skuggbild blott, ett namn. Men, Axel!
Dagens Ord
Andra Tittar