Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juni 2025
Det går ej längre an. Jag själf ju ser, hur dina kinders blommor blekna af. Du älskar honom, hvarföre då längre?... SIGRID. Min dyre fader! Ingen ann' jag älskar än dig. Jag vill ej gifta mig. Har jag ej nog af kärlek här? Jag vill ej mer. Till Warschau åter reser Johan Fleming. Hvi vill du bort mig sända, att en främling vid hofvet dväljas! Låt mig bli hos dig, min gode fader!
På väggarna lyste brokiga kakemonos med fåglar, blommor, samuraier och det heliga Fujima i skön blandning, på golvet lågo mattor och kuddar strödda, för övrigt var rummet bart. »Fasen så enkel möblering», anmärkte Broman med ett flin. »Inte så mycket som en stol att sitta på.»
Små bleka blommor prydde ändå här och der min stackars ranka, men hon såg så sned, så kantig och så bortkrånglad ut, att jag tänkte: nej ranka, så var visst icke ditt väsendes rätta art! Invid ett annat träd satte jag nu mitt andra frö, sålunda att rankan och trädet skulle dela lika af Guds sol och luft och dag. Mitt frö vexte opp, jag lät stängeln vexa fritt utan att binda den i konstladt tvång.
Först gå bäckens första bubblor sönder, Först förvissna vårens första blommor; Men din första kärlek, unga hjärta, Öfverlefver länge hvarje annan. Om sin lycka talade en fästman: "Nästa söndag lyses sista gången, Nästa måndag skall mitt bröllop firas, Nästa torsdag för jag hem min fästmö."
Hela trädgårdsland voro besådda med blommor; där fanns en fruktträdgård med de ljuvligaste träd och en köksträdgård och melonbänkar och jordgubbsland, persikospaljer och vinkast; vart man kom mötte ögat väldiga vaser av äkta porslin från Mingdynastien, och i rummen glänste det dyrbaraste Cracquelée, bredvid Japanska emaljarbeten.
Systern strök hans ljusa lockar, Drog en suck och talte detta: "Fyraårig nu, du säljer Strandens menlöst täcka blommor. En gång tjugufyraårig, Tör du sälja trogna hjärtan Än för guld och än för pärlor, Än för andra granna lekverk." Sorg och glädje båda Bodde i mitt hjärta, Sorg i ena kammarn, Glädje i den andra. Oförsonligt skilda, Rådde än den ena, Än den andra ensam.
FRUN. Ni tror kanske att jag vill beröfva edra blommor några droppar vatten? Ah, min herre ni misskänner mig! Det smärtade mig att ni skulle anse mig för en orättvis, processlysten och farlig granne,
Den kalla, stumma frosten gick öfver hennes hjertas blomstergård och tog dem alla, hennes friska blommor, efterlemnande denna kyla som liknar dödens... Hon hörde ej mer, såg icke. Häftigt ryckte hon den lille till sig och vände om, utan ett ord. Barnet tryckte hon fast mot sitt bröst och gick till stranden. Der steg hon tung och styf i båten och rodde osäkert än hit, än dit på sjön.
Och furst Dmitri ler och talar: "Såg du tärnan, ädle broder, Säkert en ibland de många, Mellan hvilka jag får välja. Starrgräs bar hon på sitt hufvud, Kring sitt lif af halm en gördel; Min slafvinna log i blommor, Då hon väntade sin furste." Sagdt. Furst Voldmar tiger harmfull, Vill ej tala, vill ej svara. Dagen skrider, och till slottet Skynda under tystnad båda.
Till hennes fädernesland kom kanske icke något exemplar deraf, men ett svenskt blad yttrade om dem: "så går mången varm och rik ande okänd genom lifvet, och först sedan den är borta, vet man att den funnits". Hvarföre samlade man dina tankar, ditt rika, vackra inres blommor, hvarföre fingo de ej dö med dig?
Dagens Ord
Andra Tittar