Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juni 2025
Den förbannade pojkbytingen som inte gör annat än illa. Jag tål honom inte. Han stjäl jordgubbar och han bryter af blommor i trädgården, spö ska han ha, och du är och förblir en stackare, Peltonen, i din familj! Födelsedag! Joo, det är sött! Peltonen rynkade sin panna i ännu djupare veck.
Det skall vara så det är ljuvligt detta, sade gamle Ramm med lysande ögon. Ser du, gosse, ur allt det här eländet skall det uppstå, liksom blommor uppstår ur den djupa jorden. Du skall tro på uppståndelsen gosse, det är så tryggt att tro på uppståndelsen! Det bästa huset förmår De heta, de älskande kvinnor i vars hjärtan elden bor, Vad se ändå deras ögon mot ögonen av en mor?
Där basilika jag sådde, Skjuter malört opp, Malört, denna bittra blomma, Denna kärfva ört. Binden mina bröllopsgästers Smycken därutaf, När de snart mig död ledsaga Till den kulna graf." Blommor plockar utmed ån Smiljana, Samlar flitigt dem i famn och förkläd', Binder sen af dem tre blomsterkransar.
Dock har jag fattat förtroende för er, min herre, alltsedan er korta vistelse hos mig, då jag ofta såg i edra ögon, att mina blommor voro er kära, och jag är viss, att något band knyter oss vid hvarandra. Jag vill då åter börja utan bryderi och får blott be er ursäkta, om min fägnad, öfver hvarje ringa sak inom min värld narrar mig, att blifva för vidlyftig och trötta.
Och äfven detta träd var skrofligt och knottrigt här och der, men i fria, mjuka vågor smög sig min ranka fram deröfver och fäste ofta just vid dessa ojemnheter sina trådar och slog ofta just der ut sina vackraste blommor.
Var hon då icke genast färdig, så väntade de gärna, till dess de fingo henne med sig den lilla del af vägen som återstod, innan de kommo fram till skolhuset. "Mina små blommor", brukade lärarinnan smeksamt kalla barnen. En dag frågade hon, om de kunde förstå, hvarför hon kallade dem så. Alla barnen funderade, men visste icke, hvad de skulle svara därpå.
Jag dröjer ogärna med minnet härvid, ty af allt i naturen är mig intet så förfärligt som åsynen af lefvande, oskyldiga väsendens långsamma aftyning och förtidiga död för den frätande tanden af en mask, som de själfve medvetslöst skydda och nära. Ack hvad vore väl lifvet utan kärlek till sitt stoft, hvad är väl plantan, om den icke fått och gladt bär sina förgängliga blommor, och blad?
Denna har harmats djupt över en så orättvis misstanke och ärnar stämma matmodern för ärekränkning, så att husfriden är störd hos en orkeslös sjukling, som hade dragit sig från världen för att få dö i frid. Varje budbärare har med sig till oss blommor, frukt eller villebråd, fasaner, kycklingar, gäddor . . . Är det den gudomliga rättvisan som drabbar, och har den sjuka medvetande därom?
Den sköna flickan talte: "En seglare på hafvet Är nu min unge furste, Han varsnar icke stranden, Men möts dock af dess dofter; Då undrar han och söker Och tror, att själf han gömmer, Hos sig en skatt af blommor. O furste, denna sällhet, Som vid min kyss du känner, Den är min sällhet endast, Som doftar dig till mötes." Men fursten log: "O flicka, Säll dubbelt du, som äger Din sällhet som din egen.
Men nu upptog mig en ung gosse, han vårdade och vattnade mig och ställde mig i solskenet och kastade solvarma blickar på mig, och nu började jag rätt åter att trifvas. Jag reste mig i höjden, jag tänkte på, huru jag skulle bli ett stort präktigt träd, ja jag tror bestämdt att jag skulle fått blommor samma år. Men ack, min glada tid var kort. Den unge gossen reste bort. Han gaf mig åter åt flickan.
Dagens Ord
Andra Tittar