Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 28 maj 2025


Detta smärtade henne mycket mer som hon under den sista tiden tyckte sig ha märkt, hur hon vann honom; han blef menskligare och mera tillgänglig för hvarje dag han kom och der var all utsigt till att han till sist skulle kapitulera. Sedan de slutat sitt arbete hade hon tyckt sig finna att det började utför igen.

Tanken, att Hanna nu blefve fastkedjad vid en sjukbädd, finge vaka och trötta ut sig, kanske uthärda anfall af otålighet och svårt lynne, smärtade henne för mycket, för att hon annat än i förbigående skulle tänka sin egen missräkning.

Det förundrade och smärtade honom, att en kvinna, känd för sin fromhet och kärlek till det gudomliga ordet, kunde lämna herraväldet över sin själ åt en otyglad vrede, saken gällde, icke teologiska spörsmål och den rena läran, utan en obetydlig toalettsak.

FRUN. Ni tror kanske att jag vill beröfva edra blommor några droppar vatten? Ah, min herre ni misskänner mig! Det smärtade mig att ni skulle anse mig för en orättvis, processlysten och farlig granne,

Den fullständiga likgiltighet, som alla tycktes visa den ensamma nunnan i den blåsiga natten, smärtade henne till sist också mer, än om hon skulle ha överraskats av en förundrad hälsning.

Mest af allt smärtade henne, att Valter Hagen sedan den der qvällen gjort sig fullkomligt oåtkomlig för allt inflytande från hennes sida. Hon hade ej återsett honom och Bengts försök att träffa honom hemma hade ständigt misslyckats. I

Därför smärtade henne min strävan att föra henne dit hon icke ville, liksom jag led av hennes motstånd, och därför var också hela vårt liv i ordets egentliga mening en kamp om kärlek och en kamp liv och död. länge hade jag levat i dödens skugga, att jag icke längre fann det ens möjligt, att något annat tillstånd kunde vara mitt.

Svaren dessa frågor voro nycklarne till livet. Efter att vara väl inskriven, klipptes hans långa vackra hår, och han ifördes fångdräkten. Det smärtade honom djupt att lägga av studentmössan, vilken varit honom ett fribrev från skolfängelset och satt honom utom de omyndiges krets.

Ibland trodde hon att hon sof, och hon knep sig i armen för att vakna; men fastän hon kände att det smärtade, förblef allt såsom förut. Arvi blef sämre dag för dag. Läkaren gaf ej mer något hopp om hans tillfrisknande. Det var femte dagens afton efter Arvis insjuknande. John satt tyst och allvarlig en stol vid hans hufvudgärd, Alma såsom förut en låg pall vid fötterna.

Dagens Ord

renderade

Andra Tittar