Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp Och örtens späda frö ur grusets sköte, Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider Sitt lif, sin vällust i en död natur Och tvingar stoftets alla myriader Att jubla kring sitt glimmande triumftåg, Den Gud, som hägnade min barndoms blomning, Skall ej förskjuta mig." Så sade jag Och höjde min förgråtna blick mot öster.
För er skull flydde jag från hemmets stränder, Min barndoms lugna dal; Förlefde långa år i fjärran länder Med minnen och med kval; Fick kraft, fick vilja dock af mina strider, Blef man, bröt hinder, grånade omsider Och hemkom ändtligt pröfvad, trumpen, tvär, Halft mänskohatare, helt millionär. Nu är jag här, har bott här länge redan, Har önskningar, har medel, vill och kan; Men pass!
Sky att fråga! Främlingar från Volga Äga slottet, tygelfria slafvar, Af Natalia Feodorovna sända, Af den ädle furstens stolta moder. Men förjagad, skygdlös, har Nadeschda Sökt sin barndoms låga hydda åter Och af lyckans alla gåfvor bärgat Tvenne späda söner blott.
Erland hade, innan han gick till klostret, strövat genom alla vrår och vinklar av slottet, talat vänligt med alla husets tjänare, besökt alla sin barndoms lekställen, icke förglömmandes branten, från vilken han plägat hoppa i sjön; han hade besökt dem för att säga dem farväl, och först nu kände han, huru kära de voro honom, ehuru han så mången gång längtat fjärran från dem ut i världen.
Sedan kom döden, den underfulla, högtidliga afskedsstunden. Hannas hjerta skälfde ännu vid tanken på den tomhet, som lägrade sig kring henne, när hon såg blicken slockna i de kära ögonen och kände handen kallna i sin. Hon tyckte sig mogna med ens till en fullvuxen qvinna, lösryckt som hon var, från sin barndoms stöd.
Vad har jag med Krysanteus att göra? Jag vill icke träda inom hans tröskel. Klemens, viskade biskopen, du är i dag icke lik dig själv. Glöm ej vad du är mig skyldig! Det nalkas måhända en viktig stund. Tygla dig, och vad än må hända, så förneka icke den kärlek, som ditt hjärta hyser för din barndoms vårdare. Min fader, jag vill försöka vara lugn. Krysanteus återvände till Hermione.
Flyttfågel, lik, som efter vinterns dar besöker Sin insjö och sitt bo, Jag kommer nu till dig, min fosterdal, och söker Min flydda barndoms ro, Sen många haf mig skilt ifrån den kära stranden Och många kulna år, Sen mången fröjd jag njutit i de fjärran landen Och gråtit mången tår. Här är jag nu tillbaka. Himmel!
Där funnos också hans barndoms amuletter mot mörkrets makter ännu kvar: grisen och kaninen! Här på soffan hade han legat och under tårar bett till en Gud Där nere på gården hade han skojat med Köttlund! Var han verkligen densamme, han som nu satt vid skrivbordet med händerna under huvudet och såg världsgåtan lösas med varje ny bok, med varje nytt blad, han vände
Jag skulle visa honom jorden i sitt helgonskimmer, jag skulle låta årets växlande tider kretsa i skönhet förbi hans öga, jag skulle återkalla i hans inbillning hans barndoms, hans ungdoms, hans mannaålders fröjder, alla de blickar af kärlek, han mött, alla de segrar, han sett det goda vinna, och så skapa kring honom en sommarvärld af ord.
När den kalla skuren strömmar, Får jag stundom skygd af granen, När mig solens stråle bränner, Bjuder björken stundom skugga; När jag sorgsen står på fältet, Tröstar med en ton mig trasten, Med en blick ibland en blomma. Sådan vård blott finner flickan, Annan glädje ej den arma. Ofta i min barndoms dagar Hörde jag min moder säga: "Flicka, kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden."
Dagens Ord
Andra Tittar