United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !


Af Runebergs forna skolkamrater var L.I. Ahlstubbe, Stubben, inom sällskapet gående under namnet "den absoluta vältaligheten". Sedan en och annan af vännerna satt bo, deltogo äfven fruntimmer, främst Fredrika Runeberg, som i detta snillrika umgänge lefde upp ur sin tillbakadragenhet; genom henne inkommo andra fruntimmer, äfven af den Tengströmska kretsen, som efter universitetets öfverflyttning och ärkebiskopens död återförenats i Helsingfors.

När riddaren återvänt från fisket och satte sig till middagsbordet, var Sorgbarn icke tillstädes. Hans plats var annars bakom riddarens stol, ty han betjänte sin herre även vid måltiderna. En påpasslig tjänare och en ivrig botgörare, denne Sorgbarn! sade riddaren. Ve hans arme faders själ, om ej andra överloppsgärningar än denne sons kunna lösa henne ur skärselden!

Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit ljus upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.

Det var kärt för hennes håg Att se dem vara dag från dag. Nu stod hon suckande och såg Den flydda vännens kända drag Och skref, en sorgsen vers dit ner Ur Ingborgs klagan af Tegnér. Och jag blef tyst och gömd ändå Och lät min flicka plåga sig. Det var ljuft att tänka De kval, den hulda led för mig; Blott därför var jag otacksam Och skyndade ej genast fram.

Tack för denna gången! Mig återser ni aldrig mer... Ur vägen, gott folk! Den som törs lägga hand mig, får skylla sig själv. Och härmed lämnade han rummet och gick obehindrad genom hopen. När Brackander och Spöqvist hunnit sansa sig, ropade båda med en mun: Grip, grip, tag fast honom! Låt honom icke komma undan! Efter honom, era kanaljer! Ja, ja, nådig patron!

Hennes ögon dimmiga och ögonlocken tjocka. Hon kunde icke hålla dem uppe. Ur de röda, tjocka läpparne kom der en het, spritstark ånga. Kinderna voro högröda, håret, tillklibbadt af vattnet, hängde i stripor omkring ansigtet. Vill du gifta dig med mig nu, kommer jag strax! Svara! Nu eller aldrig. Mannen ryckte till. Han såg ned. Ändtligen lyfte han ögonen, betraktade henne länge och tveksamt.

De tre herrarna spatserade långsamt med sina kappor över axlarna genom de breda, vårfriska alléerna. Det hade regnat om natten, och en fuktig, stark doft steg upp ur jorden och utbredde sig från den nya grönskan.

Baruk hade hela dagen synbarligen plågats av en ängslig sinnesstämning. Vid middagstiden hade han under någon förevändning avlägsnat tjänstefolket ur huset och nedburit sin dyrbarare egendom, guld, silver, penningar och viktiga papper till ett lönligt förvaringsrum under husets källare. flickans frågor om orsaken till detta varsamhetsmått hade han sökt giva lugnande svar.

Kunde det kallas glädje att ständigt och vänta, att längta sitt hjärta sjukt till den stund, man skulle släppas ur fängelset? Kunde det kallas lycka? Hade de vuxna glömt sin egen barndom och ungdom? Eller sökte de proppa en full med lögner för att man ej skulle göra revolt? Eller var det ett ännu större helvete att vara vuxen???

För detta ändamål hade han ock lösgjort ett blad ur ett breviarium och gömt det hos sig; detta blad skulle brevet skrivas. Du är trött nu, sade pater Henrik, han märkte Erlands tankspriddhet. Gott, vi skola sluta... claudite jam rivos, pueri, sat prata biberunt . Patern slog igen boken och fastläste henne i bokskåpet. Farväl, sade Erland och tryckte paterns hand.