Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Skälfvande af ångest slöto sig de unga tillsamman, lika blommorna i hortensians kronor. Nu ljöd från briggen ett skott, kulan hven och nedstörtade kaikens segel från splittrad mast. En storm af eder ljöd från Ibrahims läppar. "Välan, Tscherkessiens och Georgiens tärnor, tappre, frie krigares systrar och döttrar, viljen J blifva Kossackernes slafvinnor, eller viljen J hellre dö".
Nej, hvad jag beder, flöder ur en källa fram, Så ren, så obesmittad af hvad mänskligt är, Som sprang den ur ditt sinne. Därför hör min bön! Ur tacksamhetens helga källa flöder den. Omhägna i den långa stridens vilda ras Vår hjälpare, den ädle, tappre ynglingen!
Han hade sitt sextonde år ej nått, Ja, ung han dog; Dock sörjde en blödande här hans lott, Själf pröfvad nog; Dock stod kring hans läger i tyst förbund Af krigets ädlaste kämpar en rund, Och hvad för de tappre han varit, Det syntes i denna stund: Ej veklig klagan, blott saknad tung, Blott sorg var spord.
En stund blott flammar kampens låga än; I nästa stund då är den ren förbrunnen, Och Siikajokis fält är vår igen, Och flyktens nesa vådd med blod från tappre män, Och deras första, stora seger vunnen.
Men hvarför komma de icke tillbaka. Ha de glömt bort sitt ärende? Nej, de ha visst ej glömt det. Annikka kämpar en hård kamp derute, några steg ifrån stugan, kämpar för lifvet... Hon slår omkring sig med qvastarne och höjer jemmerrop, rop som likna ulfvens tjut, men det är dödsrop! Ingen hör henne. Matti, den tappre lille Matti, skall han ej hjelpa henne? Ack han är redan öfvervunnen.
Det sägs, sen brodren tröstlös vandrat, att Den hårde brodren sina ögon täckte Och utan sömn och utan hvila satt Och grät om kvällen, grät den långa natt Och grät än som ett barn, när morgon bräckte. Gror bragdens ära blott på stridens mark, Där tappre krigarn fuktar den med blod, Kan ej den vapenlöse hälsas stark Och visa hjältemod?
Kom Alhejdi, min snabba fåle väntar dig här utanföre, snart äro vi ibland bergen, der en skara af mina tappre väntar oss, ögonblicket är vårt, ej mera. Skynda, kom Alhejdi!" Hastigt fattade han om den sköna flickans smärta lif och bar henne under skyndsamt språng ur trädgården öfver ett ställe, der muren syntes vara enkom nedrifven, ut öfver fältet. Der stod en frustande häst bunden.
Den flammande blick, han fäste på länsmannen, förstummade denne, såsom om han sett ljungelden över sitt huvud: den tappre kronobetjänten makade sig instinktmässigt upp i soffhörnet, så långt från Sven han kunde komma. Akta dig, du ormtunga, sade Sven och knöt sin väldiga näve. Vågar du yttra ett enda ont ord mer om min fosterfar, skall jag mörbulta dig, din usling.
Ren Kastiliens riddarskara Sig till häst beväpnad satt, Och den tappre grefven rider Mönstrande från rad till rad: "Paskal Vivas, Paskal Vivas, Du vår riddaräras glans, Hvarje kämpe ren sig väpnat; Du blott finns ej på din plats! Du, till häst den främsta fordom, Fordom främst i hvarje slag, Hör du nu mitt härbud icke, Icke krigstrumpetens klang?
»Visade han sig därefter inte mer hos er, den tappre hjärteriddaren din?» frågade änkefrun med ett obeskrifligt föraktfullt tonfall i rösten. »Nej!» Kusin Schana såg ut genom fönstret och följde med blicken röken från skorstenen på huset invid. Den slog rätt upp mot den blå himlen och försvann i allt vidare ringlar högt upp. »Ibland i skymningen gick han förbi, och jag fick ju mina bref genom dig.
Dagens Ord
Andra Tittar