Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Någon känsla af skam eller synd märktes ej, och ingen gjorde hemlighet af det . Hela saken tycktes knappast ha sammanhang med det högre könslifvet, ty kär i en flicka hade gossen varit vid åtta års ålder, då driften ännu sof fullständigt.
Och hennes fötter värkte alltid om morgnarna, så att hon knapt kunde stiga på dem. Silja, som sof i samma säng, sade att det var emedan hon växte. De borde koppas, menade Silja, men Emmi fruktade att det skulle göra ondt. De voro ju nog så magra redan, skulle det ännu tagas blod ifrån dem? Medan hon sof värkte de aldrig, men såsnart hon vaknade, började det igen.
Ibland trodde hon att hon sof, och hon knep sig i armen för att vakna; men fastän hon kände att det smärtade, förblef allt såsom förut. Arvi blef sämre dag för dag. Läkaren gaf ej mer något hopp om hans tillfrisknande. Det var femte dagens afton efter Arvis insjuknande. John satt tyst och allvarlig på en stol vid hans hufvudgärd, Alma såsom förut på en låg pall vid fötterna.
Pappa sof middag, när jag gick, mamma bakade skorpor och stackars Erik satt ute och lekte i sanden. Åh, hvad landet är bra för sådana der stackars oskyldiga och olyckliga menniskor som bror Erik! Han är idiot han, nå! hvad mer? Han gör ingen ondt och bara skrattar åt allting! Hvad han gläds åt solskenet och åt naturen! Jag tycker då det är mer synd med syster Emilie som har lungsot.
Sof, du din moders tröst, då hon lutar sig öfver ditt anlets Leende frid, då klarnar dess öga, och tåren förskingras; Fölle den än på din kind, du stördes ej, loge kanhända Sött som ibland, då din kind af mitt smekande finger beröres. Hvila, du rodnande sky, i gryningens timma, då hvila Unnas ännu; snart, snart irrfärderna börja med dagen.
Sof du bara lugnt, om du får sömn." Han gick bort, och Alma blef kvar i sängen, lugnare till sinnes. John visste ännu ingenting. Efter två veckor skulle han fara till landtdagen, Nymark skulle hinna glömma och allt skulle bli dervid.
På heden vid Cronas ström Jag stod, när solen sig sänkte sist; Där såg med lockande ögon Den tysta natten mig än. Sent kommer Oihonna nu, Djupt sof din dotter, af jakten trött. I drömmars riken, o fader, Förgat för länge hon dig. Dock glimmar Dunhormods topp Ej än; matt rodnar blott höjdens fur. Hvi bjöd din vilja mig vara Långt förr än morgonen här?"
Måste vara stilla ... stilla... Måste vara stilla ... stilla... Och hålla ögonen fast. Holpainen var vaken, det hörde hon på andedrägten. Och lilla Anni sof så godt den här natten. Månne barnet stackare redan började blifva bättre. Ville sparkade, månne han hade fått täcket bort, der han låg på det kalla golfvet. Hon kunde inte gå och se om honom.
Helmi sof sött och Mina låg på golfvet bredvid vaggan. Hon hade från köket hemtat sig en dyna och lagt den under sitt hufvud. "Stackars Mina! Gå nu i din egen säng!" Alma måste ruska om henne, innan hon slutligen vaknade och lyfte upp sitt sömndruckna ansigte. Men hon förstod inte ens då hvarom det var fråga, utan bara stirrade på Alma med af häpnad vidöppna ögon. "Stig upp nu!" skrattade Alma.
Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta, Hördes blott en klagan, djup och dof; Lugn fanns ej i något vaket hjärta, Men den gamle Hurtig sof; Där Kamenski slutligt sprängt hans led, Hade gråa krigarn lagt sig ned.
Dagens Ord
Andra Tittar