Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Han samtyckte blygsamt till hennes önskan. Ack, kom då snart och ofta, min älskade broder, fortfor Eusebia. Jag har så mycket att säga dig och så många sorger att yppa, som nu kännas dubbelt tyngre, emedan jag måste sluta dem inom mig själv. Betrakta mig som din syster som om vi hade ej endast samme himmelske, utan även samme jordiske fader.
Det var ett makalöst gods; den vägde nära 1,600 gram Ni vet att Cuviers vägde 1,700 och den grå substansen var så avgjort övervägande det var ingen hönshjärna, som Ni ha den äran att veta. Det var, sade du, en Meningitis som gjorde ända på den vackra historien? Ja och en genomgående sådan; hela membranen var förstörd ända intill pia mater... Nej, sluta nu. Är du sentimental, din sprakfåle!
Bullret har väckt gårdsfolket, och det är redan full strid ute på tunet. Vill du gå miste om ditt rov och kanske om ditt liv, bara för ett tomt ordande? Men Ingevald ville icke sluta, utan hatet och kärleksruset ropade allt yrare och övermodigare genom hans mun. Hör mig nu, käre Ulv Ulvsson, medan du sitter så lugnt och gott med dina söner.
Ja, du skall icke tillbedja någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare; en nitälskande Gud är han. Du må icke sluta något förbund med landets inbyggare.
Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag icke upp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån mig. Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjärta och all min själ.
Och hvad i qvinnans barm sig går att sluta, För lifvets kalla blickar skyggt I drömmens land vid diktens vårflägt skjuta Sin blyga krona må i dagen tryggt. En flyktig stund, förstådd i syskonrunden, En suck, en tår hon gjuta skall, Men sen igen vid stilla pligter bunden Hon fylla må sitt tysta kall; Och mannen trött af dagens tunga, finna I Dina hyddor, Israël!
Det är en skatt, som evig är, Som väntar, när Vår tid gått här till ända, En skatt, som ej, likt jordiskt gull, Är stoft och mull Och snart skall återvända; Det är en skörd af frid och fröjd I himlars höjd, Som aldrig mer skall sluta; Det är en salighet hos Gud, Den Kristi brud Skall där osägligt njuta.
Boken hade pastorn med sig, och en psalm kunde man väl alltid utantill. Gusten mottog med tacksamhet förslaget, som meddelades åt församlingen. Solen höll på att sluta sin korta bana och kobbarne lågo rosenröda i sista belysningen, när folket samlade sig på stranden i en klunga för att övervara den efter omständigheterna tillpassade jordfästningen.
Hulda, länge, innan dig, jag såg, Var jag älskad, älskande tillbaka; Ofvan molnen, där mitt hemland låg, Ägde jag förut en dyrkad maka. Rikare var hennes barm än din, Hennes kyss var mera full att njuta; Vid som himlen var dess famn, och min Var dock ej för trång att henne sluta. O, hur mönstrar jag ej mången gång Dessa minnen ifrån fadershuset!
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust. Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Dagens Ord
Andra Tittar