United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tåget stannade; sången gick oklanderligt, predikan likaså. Därpå höll den unge prästen ett tal.
Ren är solen skymd af bergen, Dagen bleknar, purpurfärgen Mister hvalfvet ren; Månen klarnar öfver dalen, Sången börjar näktergalen, Härskarn väntar. Är blott Seidi sen? Nej, hon kommer! Lätt som vinden, Tyst som skuggan, skygg som hinden, Sin gemål hon når; Blygsamt ren sitt knä hon böjer Och vid härskarns solblick höjer Slöjans dimma Från sitt anlets vår.
Sex utleddes till slädan, den sjunde, som mager och kraftlös Vägrade följa, förunnades mig; så foro de alla. Tigande vandrade jag till stugan och öppnade dörren. 'Aron, min vän', så talade då min hustru i sängen, 'Se dock, att något jag får, som stillar min hunger, en mjölktår Vore mig ljuf; jag törstar, och barnet finner ej mat mer. Så hon sade; men mig slog mörker för ögat.
Nog av, han hatade honom, med hela den styrka som nerver härdade vid plogen och slagan kunna utveckla. Han mönstrade en afton sin barnskara och utvalde med sin fadersblick den svagaste bland gossarna. Han tog honom som av en händelse avsides och talade om Uppsala, om studentfanan, om sången, om de vita mössorna och mera.
Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blivit straffad och historien varit slut; men den gamle, som strax därpå gick in, lämnade oss i skötet av sin familj. Han återkom dock snart nog med konjak och vatten och hade skakat allvaret av sig. Nu deltog han i sången, var vänlig och blid, men föreföll aldrig rätt glad, och det troliga är, att han icke hade mycket att vara glad över.
»Var lugn», sade doktorn. »Det är inte farligt alls», och han närmade sig målmedvetet med kniven i hand. Isidor återfick plötsligt sina lemmars bruk och flydde förfärad ur sängen. »Doktorn får inte skära», skrek han. »Vad nu då?» sade doktorn. »Kan ni röra er. Det var ju roligt. Det är massagen, som verkar, den sätter blodet i omlopp, ser ni. Vi kanske borde ta litet till?»
Ännu en gång gick Carlson till sängen, och vi tyckte då båda att vi hörde henne många gånger hviska om och om igen sakta, men ändå tydligt: aldrig, aldrig!... jag skref det aldrig, svär inte falskt!... Ni lofvade mig ju båda. Leena hörde knappt sin mans sista ord, hon satt och stirrade med ångestfulla blickar. Du skref väl inte, vill jag tro? frågade hon och såg honom rätt i ögonen.
Utanför dess fönster hade han låtit inrätta ett bräde, där han dagligen höll fri taffel för ortens småfåglar, medan en öfver sängen anbragt reflexionsspegel satte honom i tillfälle att från bädden betrakta dem.
Han hade ont i magen och i huvudet. Han hade varit uppe flera gånger på natten. Stellan blev stående vid sängen och såg på honom. Så kastade han en blick mot dörren, som stod öppen till våningen, böjde sig ner och viskade: Kommer du inte till skolan alls i dag? Kalle svarade ej. Men inne från våningen hördes en röst, Kalles mors röst, som sade: Jo, det gör han visst det.
Han vet, huru de med stor ansträngning lyckats bära den sjuke uppför trappan upp på taket, och han ser, huru de nu med tåg fira ned sängen, hvari den lame ligger, midt framför honom.