United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hjälmen på ännu under sömnen, skölden över bröstet, svärdet under huvudet och handen om svärdsfästet! Den andra flocken skickade han tillbaka till väringegården, men åt de övriga gav han full frihet ända till midnattsringningen. De hängde muntert armarna om halsen på varann och stämde upp sången till en nordisk danslek, men flera gånger måste de släppa varann och bryta den långa kedjan av armar.
Och så steg sången dallrande av kölden först, sedan av rörelse över det ovanliga i ceremonien och de gripande tonerna i den gamla psalmen, som ledsagat så många i den sista vilan.
Hvar gång Märsen kommit, har jag drömt om honom; det låter underligt, men det är klara sanningen. Såsom i sista natt, förlåte mina synder, bäst jag ligger i min sötaste sömn och har Anna bredvid mig i sängen, tycker jag, att jag går i boden för att hämta in kött, och då jag lyftar opp locket, står Märsen i tunnan och säger: Hälsningar från Köpenhamn, mamma! Vi se nu, hvad det hade att betyda.
Just det därför är det ju möjligt, att han har flera bevis än vad en vet. Mig kan han alltid få fa-fast. Och så så är det dä dä dä med Aapo-posteln Hans tänder skallrade, så att han knappt fick fram orden. Aatt hahan har reeent saamvete, haahan. Ja, det är ju det, sade Abraham. Han lät Gusten taga sängen och gjorde sig själv en bädd på soffan. Men det blev ingen sömn.
"Herre Gud, hvilka?" Alma svarade inte; hon började bli redig. "Jag fryser," sade hon slutligen. "Är det under, kära fru, när ni är alldeles våt af svett. Gå nu fort tillbaka i sängen." "Inte i sängen. Jag vill till Arvis graf. Hvem kommer och hjelper på mig?" "Men månne frun orkar?" "Jo, nog orkar jag; jag skulle orka genast, om jag bara vore klädd." "Jag skall komma och kläda på frun.
Därinne var tyst och vid det blåa darrande skenet från kastrullen såg man, att sängen stod orörd och var tom. En svart aning om något förfärligt bakslag grep Carlsson, men han gömde sin misstanke och upplöste ovissheten och gissningarne med den tillverkade förklaringen, att han nu mindes, hur pastorn sagt, att han ville ligga på höskullen för att slippa myggen.
Nu lät det, som om han grät: Å, Elsa, det är inte sant, det är inte sant, Elsa Stellan hade låtit sabeln falla. Men han var så skrämd, att hans fingrar ännu höllo krampaktigt om fästet. Han vågade ej röra sig. Han stod alldeles stilla och såg framför sig. Han förstod ingenting. Men han var så skrämd, att hans kropp skakade. Hans far hade sjunkit ned på golvet vid sidan om sängen.
Så mycket uppfattade han dock, att i sången voro sammansmälta värdighet och vrede, kval och mannamod, dystra rön och segervisshet. Men bland dessa toner hördes andra, som icke voro storm ens. Det ropade ute i skogen: Alako, Alako! och Assims anlete, som uttryckt något svärmiskt och drömmande, fick då prägeln av en helt vaken och lyssnande förvåning.
Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm. Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom.
Det syntes icke mänskospår i den, Ej spår af dessa fräcka sköflarhänder, Som sätta konstens stela krona opp Uppå ruiner af naturens fägring. I blomning stod där hvarje ört på marken, I sommarskrud stod hvarje träd; en flock Af luftens fjäderklädda barn allenast Satt drömmande emellan löfven där, Och sången slumrade på deras tungor.