Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Ej ett steg han vågade mot skogen, Men han stod där stum och såg och hörde, Hörde hur hans gamle fader ropte: "Ve mitt gråa hufvud! Hvar är Tomas? Hvar är Tomas? Han har flyktat ensam, Han, af mina söner fordom kärast, Han har flytt och svikit sina bröder. Ve förrädarn, ve den fege bofven!
Då blef kung Fjalar vred, och hans hy böt färg, Han slog sin sköld i ljudande salen: 'Till sjöss', han ropte, 'ynglingar! Fjalars lag Är kränkt, och förbrytarn andas ännu. Men Sjolf, hans vapenbroder från forna dar, Gråhårig, böjd, tog ordet och sade: 'Dröj, kung, begär ej fåfängt en nekad hämnd, Och jaga med svalor örnarna ej! Hvad mer?
Knappt förnummit hade Radoslaus Denna stämma, när sin son han ropte: "Upp, min käre son, och låt oss båda Snabbt från alla sidor samla härar! Se, från oss har Lika ren gjort affall Jämte Korbau och det flacka Kotar, Från Cettines stränder allt till hafvet."
Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta, Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och bytte, Ständigt i spåren och bad: 'Låt vara dem, rubba dem icke, Skona de arma fåglarna, broder, skona för min skull! Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo, Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt. Märk dock, hur ömsint var hon ändå?
Ingen annan Än Nikolos dotter kände språket; Men den sköna ropte till sin moder: "Skynda, goda moder, opp på föttren; Dessa turkar vilja hafva vatten." Modren uppsteg straxt och kom med vatten. Alla drucko; blott den unga Muza Drack ej, utan bad en bön till modren: "Ädla fru, med er må himlen vara, Men förunna mig er sköna dotter Till en trogen maka!"
De rände på, man efter man, men åt enhvar, som kom, Gafs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärtom. Att störta denna jätte ned var mer, än arm förmått, Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott; Dock djärfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs; Då syntes Sandels med sin flock och såg, hur Dufva slogs. "Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du.
Men hvad som tryckte mig tyngst, var barnen, det äldre, som ständigt Ropte sin mor, och det yngre, som grät vid det främmande bröstet." Honom svarade rörd den mångordkunniga Anna: "Ovis kallar jag dig, om du så förnöter i ängslan Lifvets raskaste år, då du än kan njuta och fröjdas.
Jo, min unga lekvän." Hvems är klagoskrit där i Banjani? Månne Vilans? Månn' den onda ormens? Ropte Vila, komme det från berget, Ropte ormen, komme det från klyftan. Vilan ej och ej den onda ormen, Batritch Perovitsch är den, som klagar Under Osmans, Tchorovitschens, händer. Honom han besvär vid brodernamnet: "Släpp mig, Osman Tchorovitsch, min broder, Skona lifvet, du i Gud min broder!
Efter en stund frågade han: Var det moran som ropte på länsman i jonse? Ässässäss, fräste sväran. Det var på narri, kan han väl tänka. Mannen i fållbänken skrattade godmodigt, sade: Fan och länsman ska en aldrig ropa på narri. De stå bakom husknuten. Han tog av sig rocken, vek ihop den till huvudkudde och sträckte ut sig i fållbänken. Jag har åkt hela dan, så jag tar mig en lur.
Maktlöst når mig nu allt hot. KRIGAREN. Nej, tro mitt ord och undra öfver stridens spel, Hur den för ringa orsak plötsligt växla kan. Du såg vår seger, tryggad syntes den. Nåväl, Vi förde fram ditt budskap till de kämpande, Vi ropte ut försoning, frid, förlåtelse Och nämnde, att ditt svärd ren nått Eurysakes.
Dagens Ord
Andra Tittar