Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Hon måste göra en paus i det hon torkade sitt ansigte, men tårarne bröto fram igen, lidelsefullt flödande tårar, som icke stockade rösten, endast gåfvo den ett uttryck ibland som af en sträng, när den brister. Och orden kommo af sig sjelfva, liksom burna fram på denna flod af tårar, medan händerna vredo sig kring den sammanrullade, våta näsduken.
Lasse skall få köra med mjölkbudet och köpa upp garn hos Stribulaieffs i morgon dag... Och Lotta, tilllade frun efter en liten paus, »sköt väl om stugan där nere ... där blir du kanske en gång värdinna.» Samma afton dracks förlofningstéet på verandan ... och studenten drack det med konjak i.
»Ooo, Karl! Italien!» Paus igen. Samma motiv. Sakens vidare utveckling behöver inte detaljeras. Paret gifte sig enligt överenskommelse i stillhet, de bebo en trerumslägenhet i Majorna och tyckas leva lyckligt, fastän automobilköpet får anstå, i avvaktan på bättre konjunkturer i Karls affär. Men Mimmi umgås inte i familjen.
Jag kan emellertid tala om, att herr Ludwig och kyrkoherdens herr son deltaga i skallgången efter den mördade flickan. En kvarts minuts paus uppstod, varpå de sex damerna samfällt skreko: Den mördade flickan! Den mördade flickan? Sex sopraner, en falsett och fröken Alexanders alt flödade nu över i en oredig ström av utrop, frågor utan svar och svar utan frågor.
»När blir man värdig att komma till himlen?» »När man blir äldre.» »Jaså! Ä' barn ovärdiga? »Nej, inte när di ä' snälla.» »Om barn dör, hvart kommer di? »Till himlen...» »Hva' gör di där?» »Sjunger.» »Hela da'n?» »Ja.» Efter en stunds paus: »Blir di inte hesa då, mamma?» »Fråga inte, jag vet inte alls sådant där.» »Hvad får di för mat i himlen?» »Det vet jag inte heller.»
Kanske över mig. Eller kanske har världskriget gjort honom resignerad. Ni önskar? sade han. Låna ett tusen kronor kontant, tillade jag för att undvika alla tvivelsmål. Det blev en stunds paus. Wallenberg såg på mig med ett par ögon fulla av förvåning. Här kom en ung herre rätt upp till honom, störde honom mitt i ett sammanträde, skickade in sitt kort och ville bara på det ha 1,000 kronor.
Jag kan inte komma över torget! Det följde en paus, under vilken superintendentens svåger lade röret och såg på sina vänner. Han har fått torgskräck! Han kan inte komma över torget! Därpå ryckte han till sig röret igen. Hallå! Växeln måste ordnas! Du får gå in på ett kafé och ta dig en konjak, så går torgskräcken över! Men skynda dig, klockan är 1,10. Avringning.
Fröken Kerstin svarade icke. Hon satt stum med nedslagna ögon; blott en nästan omärkbar darrning kring överläppen vittnade om ett uppror i hennes känslor. Efter en paus sade konungen: Begär en nåd av mig! Kerstin Fleming höll en handske i sin hand; hon märkte icke att hon sedan tio minuter slitit den i stycken.
»Hvad menar du?» Det kom hastigt och liksom andfådt. »Jag menar, att allt hvad du pumpat ur Hedström behöfver kompletteras med egna iakttagelser», sade han med denna afskyvärdt kalla ironi, som tycktes vara glanspunkten i hans något ensidiga skådespelarkonst. Detta hångrin hade han onekligen drifvit till virtuositet och repliken var ytterst pointerad. Det blef en lång paus.
Det blev en stunds tystnad, innan Josef med särskilt eftertryck på rösten sade: Nå, du har ju tiden på dig. Det blev åter en lång paus. Samtalsämnet tycktes, vad Josef beträffade, redan vara uttömt. Men Stellan gav sig ej. Han frågade: Va ska du bli? Josef stannade, gav honom en snabb och förvånad blick: Va jag ska bli! Naturvetenskapsman naturligtvis! Det finns ingenting annat som duger. Fakta!
Dagens Ord
Andra Tittar