United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den svartklädda tanten satt på en stol vid fönstret och stickade på en strumpa. Han har legat till sängs sedan i förrgår, fortfor fru Mortimer med sänkt röst. Doktorn tror att det är blindtarmsinflammation, men han kan ännu inte säga något bestämt. Tomas stod tyst. Han kunde inte finna på något att säga, som var lämpligt för ögonblicket. Det blev en paus.
Men fadern, som lefvat upp genom sin förbindelse med en tjugofyraårig qvinna, vågade äfven opposition mot Johans lärda auktoriteter och ville stuka honom också på det området. De sutto efter afdukadt aftonbord, fadern med sina tre tidningar, Aftonbladet, Allehanda och Posttidningen, Johan med en skolbok. Gubben gjorde en paus. Hvad är det du läser? frågade han. Filosofi! Lång paus.
Men de flesta människor hade, tyvärr, ingen stark känsla af viljans betydelse, intet behof af reaktion mot det konventionella utan lefde som stenar, beklädda af fördomarnas mossa, så att till och med deras handlingar voro blott mekaniska, som en stens rullande utför en backe, när den en gång satts i rörelse. Här gjorde föreläsaren en liten paus och drack ett glas vatten.
»Att bo i ett sådant där litet brukssamhälle är härligt.» »Det är klart. I synnerhet när man som du är härskarinna där.» »Ooo, Karl! Italien!» Paus av vissa skäl. »Säg, Karl, ska’ vi ha automobil?» »Sådana detaljer bestämmer du naturligtvis själv.» »Ooo, Karl!» Ny paus. »Men en sak, älskade Annie. Vi gifta oss i stillhet. Inget stort bröllop utan bara en enkel vigsel, och sedan Italien »
Hon talade om hvad far var ... förr än det skedde. Och så varnade hon mig för bränvin. Af bränvin blir man tokig. Mor var en bra menniska, hon! Anna Katri, Anna Katri... När du blef tolf år? Då tog mor plats hos gästgifvarens, och så... Så? Fick hon en annan. En annan? Man. Ja, gästgifvarn tog 'na. Det var för min skull hon sa' ja. Och så dog hon, första året. Det blef en paus.
Hon slöt läpparne hårdt och samtalet var afklippt. Det blef en lång paus och William började se brydd ut. »Vill du inte också bli min sekreterare?» sade han och strök sakta med sin hand öfver hennes, som hvilade på bordet. Hon såg upp. Detta var första gången något likt en smekning funnit väg mellan dem.
Jag kände mig inte riktigt bra... Jag har väntat på dig hela förmiddagen. På mig ? Ja, är det inte du, som har glömt ett par galoscher. Det stod S.P. i dom. Jag trodde du hade glömt dom med vilja. Nä Det blev en stunds paus. Till sist sade hon: Vad ska du hitta på nu? Ingenting. Kommer du inte upp till Greta? Han skakade på huvudet: Har inte riktig lust. Då går vi ut och går, du och jag.
Hon drog djupt efter andan, och under denna ofrivilliga paus tog bror Anton upp den förlorade tråden och fortsatte: Och Wieniawsky tog Dion till sitt bröst och sade: kom, unge vän, i mina armar, ingen kan spela som vi båda, och under supén så sa' han åt pappa, hur var det nu igen, pappa?... Det är ändå ingenting, fröken Sergeievna, mot småfröknarnes röster.
Icke heller kan han utan öfverdrift trötta genom hvilan mellan satsernas kombinering, emedan han för hvarje paus ger åhöraren något fullbildadt, åtminstone hvad harmonien beträffar. Samma fall äger rum, ehuru i något mindre mån, vid vår sång, där väl ingen skulle få infallet att öfverhoppa kadensens längd för att hastigare kunna komplettera en till hälften antydd sats.
Han befann sig mitt ibland familj och husfolk, vilka åhörde huru modern läste predikan. Det blev en paus i läsningen, men blott ett ögonblick, ty en blick av fadern, och modern tog sina ögon från gossen och fortsatte läsningen! Det var en förskräcklig halvtimme som återstod; tvenne stämningar hade brutit varandra, och förtrollningen var också borta. Det blev ledsamt och kallt alltigenom!