United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men de flesta människor hade, tyvärr, ingen stark känsla af viljans betydelse, intet behof af reaktion mot det konventionella utan lefde som stenar, beklädda af fördomarnas mossa, att till och med deras handlingar voro blott mekaniska, som en stens rullande utför en backe, när den en gång satts i rörelse. Här gjorde föreläsaren en liten paus och drack ett glas vatten.

Alla ansikten fingo samma söta, släta prägel. Också i lifvet utplånas individualiteten mer och mer. Vi vänjas från barndomen att vara vänliga mot alla, och resultatet blir en gränslös, leende faddhet. Han sade, att det kan plåga honom, han ser någon, som han håller af, omkring i sällskapslifvet med detta konventionella småleende.

Han hade varit i familj jemt pass mycket, att han med sin yrvakna kritik kunnat haka sig fast vid institutionens brister; att der i den vid sidan om allt det konventionella och tryckande också kunde rymmas något annat det fina och varma och trygga, som är hemmets quinta essentia hade han aldrig förstått. Mor och son voro numera mycket tillsammans.

Jag vill icke af fruktan för ovänlighet underkasta mig smekningar, som äro mig hart när obehagliga. Vinn mig, om du kan! Vinn mig, om du anser det mödan värdt! Inga konventionella hinder ligga dig i vägen. Och om du är den kvinnotjusare, du tror dig vara, bör det bli dig lätt att draga till dig en kvinna, som formligen längtar efter att älska och bli älskad.

Han hade nyss börjat med en stillsam förklaring af föredragets titel. Han ville försöka visa, att konventionella synpunkter oftast gjorde sig gällande alla områden af mänsklig odling, i vetenskap och konst, i religion och moral, i människors tanke- och känslolif, lika väl som i alla yttre former af mänskligt umgänge.

Allt det falska och konventionella, allt det lögnaktiga och förskrufvade, som ute i lifvet tillhörde den trista figur som vandrade omkring med ett hånleende läpparne och bar hans namn, var som flägtadt bort; det var som om hans själ badat slagget af sig i den saltklara luften; och blodet i hans ådror sjöng vackra dikter, dikter som aldrig fingo ord, dikter om lifvets grannaste ideal, sedda genom ett barns ögon, utan missräkningarnes bitterhet och utan erfarenhetens tvifvel.

Doktor Karolina hörde henne icke utan fortfor: Du begriper väl för guds skull barn, att det inte är din lilla svaghet, vi klandra! Envar har sin och din ha vi att säga väntat både länge och förgäves. Men det är sättet, barn! Som du inte tycks ha någon aning om! Endera trampar man den konventionella moralen under sina fötter, dristigt och med högburet huvud. Man gör det med patos!

Hon var full af lif, entusiasm, känsla, och förstod att elektricera sin omgifning. Ingen kunde uppehålla en spirituell konversation som hon. Styfva, flegmatiska personer tinade upp i hennes närhet, munterheten smittade och drog med sig äfven de allvarligaste, omedvetet befriande dem från de vanliga konventionella banden.

Häri låg nu enligt hans öfvertygelse en verklig fara för den mänskliga kulturen, för vidt som det konventionella alltid var vrångsidan af det goda. Det var stagnation och stelnande, det var formalism och själlöshet, det var döden för allt lif.

Väl indeterministerna klaga över att naturalismen berövar dem en mängd av deras käraste älsklingsföreställningar, rycker undan stöden för den konventionella moralen, fyller i klyftan mellan moralisk skuld och förtjänst, kräver en annan grund än den gamla för straffbarheten o.s.v.