Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
»Det kommer jag inte heller att göra, såvida jag inte märker att du har några anspråk på mig i anledning af blodsbandet.» Det sista ordet uttalades med en lindrigt hånfull betoning. »Men i så fall vet jag, att min natur kommer att reagera rent ofrivilligt.» »Det är afgjordt», sade hon gladt; och der blef åter ett ögonblicks paus.
»Tack; bra.» »Tänker du bosätta dig här?» »För någon tid åtminstone.» Der uppstod en paus. »Du har aldrig skrifvit till mig under de sista åren.» »Nej. Hvad skulle det tjena till att skrifva. Man förblir ändå främmande för hvarandras lif.» »Ja. Men vi skola icke vara det längre. Jag har mycket att taga igen.» »Det låter som om du talade om någon slags försummad pligt.
Malin! du älskar mig, jag vet det. Och jag, jag dyrkar dig, härliga flicka, det vet du sjelf. En kyss af eld, en omfamning lång som en evighet, nej, kort som en sekund. Och så en paus, hvarunder de båda på olika sätt betraktade hvarandra. Hon såg på honom förstulet och med halft nedslagna ögon.
Han lät sig kyssas och tog henne pligtskyldigast om de friska, blomstrande kinderna. Hon rodnade ännu mer och fick efter en paus fram de enda orden: O, hvad jag älskar dig. Efter en stund hvarunder hon satt på pallen och han i blå soffan lät sig dyrkas, frågade han så plötsligt, utan öfvergång: Nå, Nadja hur mycket vill du ha i dag? Hon steg upp. Det är någonting annat, någonting helt annat, Atte!
Det tog sig så bra ut, när skenet kom uppifrån. Granen stäldes på skänken, några af de blå ljusen bundos i toppen. Så kom en paus. Hon sjönk ned på soffan trött, sinnesfrånvarande. Hon hade glömt hela verlden och kände sin stora smärta som en dödsdom, hvilken man underkastat sig såsom något oundvikligt, någonting, öfver hvilket man ej ens kan knota.
Därför är du ock oklokare än jag, och jag vet mera: fast du känner annat, som vackrare och gladare är. Du skall ändå inte tro, att jag är ledsam av mig; jag är lätt och frimodig som en fågel; och det må du vara säker på, att jag tänker alltid behålla mina vingar. Kan också du flyga, så är det väl, men är du bara en pratmakare, så säg så gärna ifrån strax. Stor och grandios paus.
Mekaniskt tog jag det och förde det till mitt öra, och nu hörde jag en fin, behaglig röst, som sade: "tänk hvad théet var godt i afton". Nu uppstod en paus, men snart svarade en allvarlig röst mycket högtidligt: "vet hon väl hvad thé är, då hon berömmer detta? Kom en gång till den himmelska staden och drick doften af det renaste Kejsarthé, så kan hon få lära sig något".
Å så säger du, att ja inte skojat mä Köttlund! Hetter han så? Stellan nickade. Han började förklara. Han talade upp sig. Han blev ordrik och höljde sig själv med ovansklig ära och han såg med välbehag och stolthet, hur Kalle lyssnade. När han slutat, tillade han, efter en paus: Så du kan se själv, att fastän ens pappa tvingar en å gå i dansskola, så behöver man inte va en skit för dä.
Hållningen hade återfått sin stelhet och med en rörelse af beslutsamhet stoppade hon näsduken i fickan medan hon återtog sin vandring. Alma satt kvar, liksom väntade hon ännu. Men der kom intet mer och tystnaden som följde var icke en paus, det var ett svalg fullt af kall ovänlighet.
Jag tror att det är för att dom inte tycker om varandra. Varför tycker dom inte om varandra? Det var en stilig grotta du har gjort. Varför tycker dom inte om varandra? Jag vet inte det kanske är därför att dom bor för nära varandra. På landet bodde vi nära Malmströms och Fröbergs men inte krigade vi med dom. Säj! Paus.
Dagens Ord
Andra Tittar