United States or Sri Lanka ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och litet bakom var jag hela tiden tills vi delade upp kassan och jag fann att min del var fyrahundratrettioen dollars och sextiofem cents. Då blev jag mig själv igen, och Bill, som förefallit litet bekymrad, lyste upp. »Du gosse!» sade han. »Jag har en god idé till, en idé som kan skaffa oss lika mycket kosing till.» »Nå, vad är det?» frågade jag med endast lindrigt intresse. Jag hade ju pengar.
Då däcket likväl, såsom förut nämnts, åt detta håll var rent från folk, vände hon sig åter till honom, såg högst förtrolig och klok ut, samt viftade med sin lilla handske i luften, stundom slående hans arm lindrigt med den. Jag har funderat ut, hur en flicka utan föräldrar och syskon, som jag, skall kunna leva ... leva bra ... sade hon.
Klemens kände, huru Eusebias bröst höjde och sänkte sig för stormen därinom. Hans ömhet och deltagande förmäldes med en känsla, som han ej förstod. Också lät han utan motstånd sin hand kvarhållas, och då Eusebia ånyo viskade: Älskade broder! ljöd det som den ljuvaste musik i hans öra. När Eusebia hunnit dämpa sin känsla, förmådde hon honom med lindrigt våld att taga plats soffan vid hennes sida.
Han hade ett gladt lynne och tog verlden utan alla omsvep. Disputerade lindrigt med Johan, men fick honom mest att skratta. Och genom motsättning mot det trista hemmet blef skolan nu en glad, ljus tillflyktsort från familjetyranniet. Men deraf uppstod ett dubbellif, som åter skulle förrycka honom i alla ledgångar. Första kärleken.
Modern hade hoppats att han skulle tillbringa dagen hos henne, att de skulle ha ätit en liten festlig middag tillsammans på tu man hand, med ett glas godt vin. Hon vågade sig emellertid icke fram med sin inbjudning nu, utan svarade i stället genast ja till hans. »Du blir ensam dam törs du?» fortsatte han i en lindrigt sarkastisk ton, men med en anstrykning af godmodigt skälmeri. Törs!
»Det kommer jag inte heller att göra, såvida jag inte märker att du har några anspråk på mig i anledning af blodsbandet.» Det sista ordet uttalades med en lindrigt hånfull betoning. »Men i så fall vet jag, att min natur kommer att reagera rent ofrivilligt.» »Det är afgjordt», sade hon gladt; och der blef åter ett ögonblicks paus.
Tvärtom var det honom icke oangenämt att för ett så lindrigt pris hafva undsluppit den brydsamma befattningen med sin patrons dokumenter och däremot förvärfvat sig friheten att besöka sina vänner och gynnare i farstukammaren i tingshuset.
Han såg sig omkring med lindrigt förvånad uppsyn. Han hade synbarligen väntat sig något helt annorlunda. Det var ett underligt, gammaldags rum med tre hvälfda fönster vettande åt två håll, och med mörka träpanelningar hela väggen utefter i stället för tapeter. »Han, som rår om huset är troligen ett original», sade modern.
»Man rår ju inte för hurdan man är», sade han till sist, i det han reste sig upp och gick hän till chäslongen. »Jag skulle önska att jag kunde hålla af dig» han sade det sakta och med en röst som skälfde lindrigt; medan han strök sin hand lätt som en fågelvinge en gång öfver hennes kind. »Jag ville så gerna hålla af någon men jag kan inte.» »Din tid kommer nog», sade hon utan att se upp.
Ta sällskapsjargonen fram? Vara kvicka, laga paradoxer?» Han höll sig ännu i den lindrigt sarkastiska tonen, men der var en underström af något annat, som hon hade mycket fint öra för och genast uppfattade. »Nu kommer det», tänkte hon. Hon svarade icke. »Åhnej, det är ju sista eftermiddagen. Sista eftermiddagen af en vacker sommar. Så blir man gerna en smula sentimental inte?»