United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hur Mimmi krånglade till det är inte gott att säga, men en halvtimme senare träffades hon och Annie, och kysstes varmt, som fientliga damer för sed ha. Med utomordentlig skicklighet ledde Mimmi samtalet och om en stund kom den efterlängtade frågan. »Vem är den där blonde herrn, du hade i sällskap?» »Det är Karl Strandblad. Han slog litet för mig förr.» »Såå!» Misstroget.
Annie och Mimmi, som ett slag voro så pass goda vänner som ett par unga damer över huvud taget kunna bli, och det är ju inte så mycket, hade nämligen köpt en tombola-lott tillsammans och på den hade de vunnit ett kort, som gällde för tjugufem ridtimmar. Ett sådant kort är ju lagom för en person, och för den skull beslöto de båda damerna att kasta lott om det. Annie vann.
De talades inte mycket vid, men när de så mötte ett annat sällskap, där Annie befann sig, och de båda damerna utbytte en översvallande söt hälsning, drog han sig närmare sin förra älskade. »Hör du, Mimmi, vem var den där damen, som du hälsade på?» frågade han i en ton, som han sökte göra så likgiltig som möjligt. Hon gav honom en snabb blick och fick genast en satanisk idé. »Vet du inte det?
Nu ville ödet att Karl Strandblad, som var en man med obetydliga tillgångar men desto större längtan efter sådana, gick ned till sitt kontor vid samma tid som Annie red, och följden härav blev, att han ofta om morgnarna mötte henne, ofta ensam, men ibland i sällskap med Nordblom, som han inte kände.
»Jag står också ensam i världen», suckade Annie sakta. Då grep Karl hennes händer på det traditionella sättet, talade och sade: »Åh, Annie, låt mig », och så vidare. Några minuter senare, när Annie fått munnen ledig, viskade hon: »Ska’ vi bo här i sta’n?» »Vilket du vill, älskade.» »Jag har alltid älskat Värmland.» »Så slå vi oss ned där då, det går ju lika bra.»
»Att bo i ett sådant där litet brukssamhälle är härligt.» »Det är klart. I synnerhet när man som du är härskarinna där.» »Ooo, Karl! Italien!» Paus av vissa skäl. »Säg, Karl, ska’ vi ha automobil?» »Sådana detaljer bestämmer du naturligtvis själv.» »Ooo, Karl!» Ny paus. »Men en sak, älskade Annie. Vi gifta oss i stillhet. Inget stort bröllop utan bara en enkel vigsel, och sedan Italien »
Ett obestyrkt rykte går om att Annie Besant blivit katolik. Jag väntar ännu på svar från det belgiska klostret. När denna bok blir tryckt, bör jag ha mottagit svaret. Och sedan? Därefter? Ett nytt skämt av Gudarne, som storskratta när vi gråta heta tårar? Lund den 3 maj-25 juni 1897. Epilog. Jag hade först avslutat denna bok med ett utrop: »Vilket skämt, vilket dystert skämt är ändå icke livet!»
Inte just därför att hon tog själva förlusten så särdeles hårt, ty om en ung man nonchalerar en flicka, så slocknar hennes intresse i regel med rekordhastighet, men bara det att han var i stånd till en så låg och lumpen handling upprörde henne i hennes innersta. Men Karl var inte den enda människa, som Mimmi hatade. Hon hatade nämligen också Annie Svanberg.
Rörande frågans medicinska detaljer, se t. ex. den lilla skriften Lagen för Folkökningen af Mrs Annie Besant, sv. öfv. I skriften Svar till mina Granskare.