Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Till och med Ida ute i köket hade slutat upp att sjunga. Han kunde inte riktigt förstå allt detta. Hans mor låg visserligen till sängs. Men det hade hon gjort så länge, ända sedan hon kom hem från lasarettet. Och på lasarettet tyckte han hon legat så länge han kunde minnas. Men han kunde inte förstå, att hon var riktigt sjuk. Hon grät inte. Hon jämrade sig inte heller. Hon talade.
Ja, det kan jag tänka, sade Träsken. Törs jag så göra en fråga till? Kan greven erinra sig namnet på mamsellens onkel? Greven spärrade upp ögonen. Namn? Varföre då, då, herr Träsk? Varföre så nyfiken? Namnet nå, det är kuriöst nog att minnas. Han heter Luther. Luther, upprepade Träsken. Jaså, han heter Luther. Köpman Luther i Göteborg, som spelar orgel? Ja, han är känd.
Hela hennes ansikte lyste upp som av ett inre ljus, och med ett svagt, trött utrop av glädje slog hon armarna om mig och sade godnatt. Jag släckte ljuset vid hennes bädd och gick sakta ut ur rummet. Mitt hjärta var överfullt av tacksamhet för allt vad hon hade sagt. Det var, som om hon givit mig en skatt att minnas.
Sedan gick han och drev en stund, han kunde efteråt ej minnas hur han gått men vid tretiden befann han sig nästan ofrivilligt på centralposten, yr som en drucken och bärande ett förakt för sig själv som hotade att bryta ned honom alldeles.
»Vi ska' ro ut bland öarna», sade hon, »och segla i nattbrisen.» Och som om plågsamma minnen störde henne, utbrast hon: »Du skall glömma och aldrig minnas, vad jag sagt dig under dessa sista år. Jag har varit så underlig och inte förstått mig själv. Ofta, ofta har det varit, som om en annan talade genom min mun, utan att jag kunde hindra det. Du har fått göra allting, och jag har bara tagit emot.
Det var icke att misstaga sig på: allt detta var för hans egen skull , icke för min. Därför var jag lycklig. Men han känner mig icke ännu Och jag skall komma att sakna honom. Stackars jag! Men då skall jag minnas detta. Och det skall samla sig som solstrålar kring min penna. Älskade, för dig är jag endast en främling, ett litet tidsfördrif, en myra. Du ger mig hundradedelen af ett utslitet hjärta.
Och nu, när jag skriver till dig, sitter jag ännu och försöker erinra mig allt vad du sade, men jag kan inte minnas allt, och jag är rädd att det just är det viktigaste som jag har glömt. Är du säker, Tomas, är du riktigt säker, att du hade rätt? Varför skulle jag då nu behöva resa långt bort till ett annat land, där ingen känner mig, och gömma mig? Jag förstår det inte.
David kunde icke riktigt minnas när Nilenius först kom till hans föräldrahem som gäst, han hade blott en dunkel hågkomst av en mycket fet och väldig och rödbrusig karl, en fullkomlig jätte, som satt vid ena sidan av slagbordet med det ena benet i kors över det andra, oupphörligt pratande någon dialekt som David ej förstod. Sedan mindes han denne man vid åtskilliga tillfällen.
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit. Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon. Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila. Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
»Ni är god och ni är duktig och ni är vacker» och »jag tycker om er». Nu vill jag vandra bort med talismanen gömd under min gråa pilgrimskåpa. I själfva verket var detta vårt afsked. Och det är den aftonen jag skall minnas längst. Hur enkelt och naturligt att vi två skulle hålla af hvarandra! Och så detta sista farväl.
Dagens Ord
Andra Tittar