Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
jo, ser bror, på min tid var det mera gudsfruktan se klimatet var allt något mildare se jag hade en tulubb, ser bror, jag vill minnas att det var blåräv va blåräv? va är det för något? det blev mal förstås mal och mott Mimmi är nog snäll förstås men hon börjar bli gammal
När kring samma nejd det åter våras Och dess prakt slår ut, Vore det ej ljuft ännu att tåras, Där du sjöng förut? Ja, fast Uhlås gamla borg föröddes, Fast du finner blott Sörjande ruiner, där du föddes, Där din boning stått, Vore ju dock kärt att gå och minnas, Hvar det fordom var, Hyddans ställe och den sångarinnas, Som dess flaggstång bar. Vinden gnyr i Auras lärosalar; Kom dock dit också!
Skall han ej minnas ännu, hur jag förr, då han kom i min barndom, Rymde försagd och skrek, då man ville förmå mig att hälsa, Tills han omsider förstod att med guldurnyckeln och klockan Snärja mitt öga och locka mig, tokiga fjolla, i famnen. Dock, hvad tänka vi på, hur skulle han, femtioårig, Söka sig brud, då som ung han älskat att lefva allena?"
Om somrarna hade Kalle varit till sjöss och jularna hade Stellan tillbringat i Lund. De båda fosterbröderna visste ej riktigt vad de skulle tala om. Stellan berättade om gamla kamrater, som Kalle låtsade sig ha glömt och som han plötsligen föregav sig minnas med ett: Jaså den, jaså han, ja, nu kommer jag ihåg Kalle å sin sida ville helst tala om sjökrigsskolan.
Herr Lundstedt anmärkte genast för sig själv, att hon liknade en av de där damerna på Tyska Prästgatan, som han trott vara borgarfruar, men som han nu först erinrade sig, att herr Lindbom förklarat vara skökor. Varför han icke förr erinrat det, visste han ej; kanske därför att han icke velat minnas det. Fröken frågade först hur pastorn mådde.
Mäster Sigfrid, sade den unga fröken, sedan hon vördsamt hälsat den inträdande, en man som tänker på så stora och viktiga ting kan icke minnas en sådan obetydlighet som en liten oförståndig flicka, men jag gör mig en stor ära av att i nära sex månader hava fått vara eder lärjunge. Tror ni jag glömt eder bok »Om själen» och huru ni lärde mig drömmarnas betydelse?
På denna bädd af blommor satt jag ofta Vid Minnas sida, målande för henne Vår framtid, full af kärlek och af ljus.
Det var, som om en ond aning eller ett oemotståndligt vemod legat på lur inom mig och hindrat mig från att helt följa hennes känslors flykt. Efteråt kan man minnas sådant, och man kan anklaga sig själv för vad man då försummade, som om man begått en förbrytelse. Jag minns ännu, att jag då förstod hennes stämning och, av vad som sedan följde, vet jag, vilken väg hennes drömmar togo.
Hon levde sitt eget liv och dog sin egen död. Hon var så svag, att hon icke fick någon dödskamp. Länge nog hade hon kämpat förut. Men hon var stark nog att giva oss ett ord att minnas och leva på, innan hon gick. Hennes kärlek var starkare än döden. Välsignelse över henne. Jag bröt det brev, som låg överst i min egen barndoms lilla byrå inne i Svens helgedom.
O, förut, I vårens, kärlekens och Minnas famn, Hvem hade trott, att ödemarkens klyftor En saknad fristad blefve mig en gång? Ej slår ett hjärta i mitt grannskap roligt.
Dagens Ord
Andra Tittar