Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Så fort de kommo in tog han upp femtio kronor, lade dem på bordet och reglade dörren. Tag fram spriten, allt du har, mumlade han mekaniskt. Det fanns både brännvin och punsch och han började genast berusa sig, mekaniskt, sjukligt och lugnt, utan att taga den minsta notis om flickan. Han grubblade över sig själv och söp, söp och grubblade, därpå började han småsjunga.
Det var icke ömhet hans rörelser utvisade, då han löste upp hennes kläder och baddade bröstet med vatten, han gjorde allt mekaniskt, utan motvilja liksom utan rörelse. Så låg hon en fjerdedels timme. Såg så slutligen upp med halfklara, halfvakna blickar. Jag måste till teatern, du ropade hon hvad är klockan? Half åtta ... det är visst sent. Jag skall in i tredje akten, skjutsa mig dit, käre vän!
De voro nu vid slutet av skogen. Nere från landsvägen hördes en ung flickas skratt det skar klingande genom tystnaden, och officerarna sågo mekaniskt efter henne, där hon på sin åsna, mellan två enorma korgar, försvann vid vägkröken. Så sade Bonaparte plötsligt i
Jag far också till Västergötland, men det betyder inte hem för mig, utan bort, sade sergeanten och grep mekaniskt sin stora, klandrade, men betalade smörgås på hela brödet, gapande hurtigt över den. Så går det, sade kyrkoherden, den ene reser upp, den andre ner. Jag skall till Ulricehamn. Så länge en har hälsan, är det hälsosamt att fara fram och åter så där, anmärkte kyrkoherden.
Det klämde henne för bröstet denna unga menniska, som sade sig vara förlamad invärtes, var blott 25 år och han var hennes son. »Jag ville hellre lida», fortfor han; »hellre hvad helst, bara jag verkligen kunde känna något.» Det blef ett ögonblicks tystnad. Hon satt och plockade bland papperen i sin skrifbordslåda och han följde i början rent mekaniskt hennes förehafvande med ögonen.
Trettio grader Celsius i skuggan besvära dem icke. De beundra det hvita huset, på hvilket solen skiner, det är annat än landsbygdens enformiga gröna färg! Inne på gården sitter en karl i vedboden och täljer. Mekaniskt rör han sina händer, det gula håret faller honom långt ned i ansigtet. Arbetet går så lätt, han har redan arbetat i tio timmar.
Riddaren bläddrade mekaniskt i handskriften, som låg framför honom, sänkte huvudet i båda sina händer men lyfte det igen och såg med en blick av överraskning och nästan rädd misstänksamhet mot dörren, ty han hörde något därifrån: en halvt viskande, halvt sjungande barnröst, ledsagad av toner med en skär, spröd, eterisk klang. Vad är detta? Är det han? Vågar han sjunga i vår närvaro?
Minnet af hennes mors många bittra ord om vännen, det nyss anlända brefvet, hennes häftiga svar, tanken på hennes egen beroende ställning, allt tumlade om i hennes hjerna, så hon tyckte sig kunna bli sjuk. Hon skref mekaniskt en half sida, derpå bortkastade hon pennan, tog sin hatt och gick ut. Kanske kunde hon återfå mera jemnvigt ute i det fria.
Mekaniskt såg hon framför sig, vaggade med hufvudet, slöt sedan ögonen och knäppte ihop händerna. Den dagen gick, och veckan, och månaden. Vinterns snö smalt ändtligen. På våren återfans liket på södra stranden af Brunnshuset vid Batterierna. Den brokiga bomullsnäsduken med St. Alexander Newskys bild i gult på rödt fält hade han knutit om hufvudet.
Snart fortsatte frun: Och när han gick, tyckte jag det var synd, för han sa' så underligt adjö, och jag har inte sett honom se'n ... han var ju borta i många herrans år, och han har väl blifvit så förändrad, så jag skulle nog inte känna igen honom nu.» Schana såg alltjämt utåt, hennes trötta ögon följde mekaniskt rökhvirflarne, men tankarne voro långt borta.
Dagens Ord
Andra Tittar