Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
Lyckligt att det är söndag i morgon. Hvilodag. Gudstjensten tar upp förmiddagen. Presten är en så beskedlig karl. Hans åhörare ta sig ofta en lur under predikan men det måste ske utan oljud. Snarkningar tål pastorn inte. Nå, nå, det är nu hans ensak. Matti, gå förut och kasta »bad», vi komma efter. Nu är det torparfolkets tur att bada. Matti och Annikka gå förut. Mor kommer efter med far.
Bella satt med Helmi i famnen och matade henne med smörgås och mjölk. Den lilla var sömnig och de runda ögonen kröpo allt oftare ihop mellan munsbitarne. När hon slutat, kyste Bella henne och sade: Se så, nu säga vi godnatt och så gå vi till Nukku Matti. Men då vaknade motsägelseandan hos lilla syster, och hon satte sig till motvärn.
Han mörknade som ett åskmoln. Äro de brudfolk? frågade han slutligen Kalliola-husbonden, som stod der med rynkade ögonbryn och utmanande blickar. De äro så, svarade denne oväntadt vänligt, och vigseln blir om tre veckor. Var nu munter, du Matti, så ska vi ha roligt här den dagen! Du behöfver ett glas bränvin, kom min gosse, så skola vi dricka tillsammans, se så! Men Matti hörde icke.
Det går så präktigt att efter den takten svänga om med sin flicka och trycka henne intill sig, fast och hårdt. Så fatalt, bron är alltjemt full af folk! Hvar och en skakar hand med Matti, berömmer honom, och till och med de fina fröknarna ha vänliga leenden för hans bragd. Leena står ensam der bakom, försagd och blyg. Stockpatronen ler.
Omkring platsen, på gatan, leka i rännstenarne grupper af osnygga barn, vanligen skrikande och oblyga, ofta utmagrade och med detta uttryck af förtidig, sorglig ålderdom i sina utmerglade barnaansigten, som alltid åtföljer lastfulla föräldrars afkomlingar. Kommen framför den stora ingångsporten stannade Matti och kastade en skygg blick omkring sig.
Hon var ja, hon var som en qvinna borde, god, undergifven, from. Men hon var som en qvinna enligt hennes uppfostran blir, svag. Ja det är ordet, svag! Än mer svaghet. Efter en veckas resa var Matti ändtligen framme. Han hade gått till fots, rest med ångbåt och med jernväg och stod nu vid målet. För hans trötta ögon och sjuka sinne hade »den glada staden» intet angenämt att erbjuda.
Matti har båten färdig, stiger på bänken och ser ut genom det lilla fönstret. Han står på tå och sticker ut den röda tungan ur munnen för att se bättre. Det hvita håret faller honom i ansigtet; förargligt att det är så långt! Drägten är eljes ej invecklad. Lång skjorta af hemväfdt oblekt lärft. I stugan är varmt.
Det var främmande till länsman, förnäma främmande, en fru från sta'n, en fröken i grann pels och en militär med blanka knappar och röda prägtiga snören. Han satt på kuskbocken och körde sjelf. Matti hade aldrig sett en sådan ståt förr. De förmögnare af byns innevånare, som redan kl. tolf ätit sin middag hade nu vid tutiden sin badtimme. De hörde ännu ingenting, men de andra der nere desto mer.
Sakari, som intet annat parti hade, stod och såg på. Matti lyfte hans brud som hade hon varit en fjäder, släppte henne ned igen på golfvet och gjorde framför henne piruetter, som hade kunnat anstå en solo-dansör.
Men hvarför komma de icke tillbaka. Ha de glömt bort sitt ärende? Nej, de ha visst ej glömt det. Annikka kämpar en hård kamp derute, några steg ifrån stugan, kämpar för lifvet... Hon slår omkring sig med qvastarne och höjer jemmerrop, rop som likna ulfvens tjut, men det är dödsrop! Ingen hör henne. Matti, den tappre lille Matti, skall han ej hjelpa henne? Ack han är redan öfvervunnen.
Dagens Ord
Andra Tittar