United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !


Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse. Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör duGud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig; huru skulle jag våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Och säg till Ammons barn: Hören Herrens, HERRENS ord: säger Herren, HERREN: Eftersom du ropar: »Rätt över min helgedom, som har blivit oskärad, och över Israels land, som har blivit ödelagt, och över Juda folk, som har måst vandra bort i fångenskap, se, därför vill jag giva dig till besittning åt österlänningarna, att de slå upp sina tältläger i dig och sätta upp sina boningar i dig; de skola äta din frukt, och de skola dricka din mjölk.

Efter de fem årens utgång hade Höjer måst taga hypotekslån för att muta bort arrendatorn och rädda sin skog, men arrendatorn köpte sig en gård i grannskapet besparingarne. Och Höjer måste återigen ta gården och börja kampen mot tjänstefolket, som nu var värre än någonsin.

Den ej med Herren står, måst falla Och som en rök försvinna hän, Om han ock stode högst bland alla, En ceder lik bland unga trän; Han står ej lyckans vindar mot, Han har i Gud ej växt och rot. Men den, som sig Gud förlåter, Hans gång är trygg i lust och nöd; Han stappla kan, men uppstår åter Vid Herrans hand, som är hans stöd. Välsignad själf, han ser sin ätt Välsignas ock lika sätt.

Våra förföljare äro oss halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att bröd till att mätta oss med. Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. Trälar råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

De upphäva alla sin röst och säga till dig: ' har också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like. Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke. Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!

Allt det vita togs bort från det vita rummet. Stellan stod och såg . Ej heller nu sade han något. Men hans hjärta blev allt tyngre och tyngre. Han grät: hjärtat kändes till sist tungt att det var som om han måst släpa det med sig in i barnkammaren. Släktingarna reste. Han och hans far följde dem till tåget och de vände ensamma tillbaka hem. Hans far tog långa steg och gick fort.

sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad det betyder att du görJag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade: Säg till Israels hus: säger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst övergiva, skola falla för svärd.

Hvart vill jag fly, där jag kan dold För dinom Anda blifva? Ifrån din åsyn, ur ditt våld Hvart kan jag mig begifva? Far jag än upp till himlars rymd, måst jag där dig finna; Far jag till afgrund, att bli skymd Och undan dig försvinna, Skall du ock där mig hinna.

Det sätt, vilket vi blevo betjänade, styrkte mitt antagande, att han var en betydande man. småningom men liksom motvilligt vaknade hans minne och vi fördrevo en stund med att väcka glada erinringar. Plötsligt sa han: Skada att jag inte kan taga dig med till mitt hem! Min hustru är en smula opasslig. Aha! tänkte jag. Han är gift och hemlivets behag har han ej måst försaka.