United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse. Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt. Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
Då hade han börjat tjuta och skrika och gamla Kerstin hade måst ta honom in i ett annat rum och sagt: Fy skäm ut sig, han skulle blygas ögonen ur sig! och när han kom in igen till de andra barnen var det ingen, som ville tala med honom... Och nu stod Märta Gyllencrantz och talade om allt detta för en annan flicka. Och en hel massa andra flickor gick fram till dem.
Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender. Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro.
Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes, då jag nu bär min ungdoms smälek.» Är då Efraim for mig en så dyrbar son, är han mitt älsklingsbarn, eftersom jag alltjämt tänker på honom, huru ofta jag än har måst hota honom?
Hur gör man då? Jo, man går ut förargad och spottar åt skylten. Är inte det rätt nöjsamt? Det har jag ofta med grämelse måst se hos andra, och jag likar det inte. Jag önskar inte att du eller jag må ha det så.
»I evigt verldslig-sinte, Måst icke verlden då med tiden blir till inte, Som utaf inte gjord och så högåldrig är Att hennes öde död visst måste vara när? Man hörer sjö och haf mer än som vanligt brusa, Man hörer vädergud'n med grymma stormvä'r susa, Årstiden håller ej som förr sin vissa tid Med hetta eller frost.
Och medan de förra prästerna hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från att förbliva i sin tjänst, har däremot denne ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver »till evig tid». Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
Om jag då sitter vid min härd, Om jag i Herrans vida värld Från land till land måst fara. Så är mig samma mål dock satt, Mot det jag skyndar dag och natt, Jag får ej stilla vara. Dock hvar jag är och hvart jag far, Så vet jag, att min Gud jag har Beständigt lika nära; Han följer mig på all min stig, Han är en Fader ock för mig, Hvad kan mig då förfära?
Det tjänar förbanne mig ingenting till. Det brinner värre än i helvetet. Viskingeholmfolket läto sig emellertid icke hejdas. Deras anförare, en ung förvaltare, hade måst utkämpa en skarp dust med gubben Lilja, innan han fick lov att komma staden till hjälp. Det var en nätt och prydlig liten herre, förvaltaren Julius Krok.
Han fann att det icke var så mycket förödmjukelsen, ty den skolan hade han genomgått på sina konditioner; han hade åkt på kuskbocken, fått heta »han», mottagit julklappar av strumpor och andra nyttiga ting, fått tillbaka sina pengar då han måst spela fjärde man i en preferans och tappat; sådant kände han väl; nej, det var något annat som kändes djupare; han trodde att han förlorat tron på fadern, vilken för honom alltid framstått som idealet för sanning, heder och rättrådighet.