Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Hon skulle baka fint, bjuda på té och pannkaka och allt möjligt. Man skulle endast akta sig för allt starkt. Lotta försökte med ena foten att stiga ut ur sängen. Jo, det gick. Med den andra... Det stack i den, men gjorde eljest icke ondt. Hon kunde stå. Hu, så stugan gick omkring för henne! Spiseln sprang åt väggen till och matbordet också. Så blef det svart.
Han började ångra att han druckit den där smulan. Om han gick in, flög gasten nog efter, satte sig på hans bröst och begynte kväfva honom. Därför gick han icke in, hvarken hit eller dit. Det hade varit bättre, om han icke gått på kalas, utan varit hemma och hört Lotta läsa ur testamentet. Om han skulle försöka att be? Neej, det var inte värdt.
Den lilla gården var tom och öfvergifven; Agreens piga hade gått med mjölken, hunden låg på ängen hos fåren, hon var ensam hemma. I stugan sofvo barnen ... och far var som alltid i staden hos frun. Det var Lotta, som skulle sköta gården, när far var borta, skulle se till att herrskapets rum alltid stodo i ordning, skulle göra alltsammans både ute och inne, och det kunde hon också.
Saknade hon honom? Var hon olycklig? Hon visste icke, om man fick vara olycklig, om man fick vara missnöjd, då man hade födan och mera till. Hon tänkte icke. Hon lefde endast, födde upp sina barn och arbetade. Det var blott efter en mödosam arbetsdag, efter storm och oro, när solen höll på att sjunka och dagens värf var slutadt, som Lotta tänkte, medan hon hvilade sig ... tänkte tillbaka. Hallå!
Visserligen kände han moster Lotta, ty hans ögon öfverfara hela jorden och han vet allting. Han hade ock denna sin tjänarinnas namn skrifvet i den stora boken, som kallas lifvets bok. Men han visste ock, att det skulle fröjda den lille gossen att få berätta litet om sin gamla vän, och därför frågade han.
Till och med kalfvar och grisar fingo en känsla af att Greta höll af äfven dem, då hon den sista morgonen kom ut i ladugården med fickorna fulla af bröd, som hon delade ut ibland dem, medan tårarna fördunklade hennes eljest så klara ögon. Hon hade redan dagen förut sagt farväl till Lotta och Anna Lisa, och då hade hon lagt dem allvarligt på hjärtat att tänka på henne hvarenda dag.
»I går afton sent», svarade Lotta och drog lite på svaret, »men vill inte frun att jag skall stänga fönstret, det kan komma fukt in från ån...» Lotta började nu syssla omkring i rummet och tycktes icke böjd att tala vidare i ämnet, men frun var frågvis och fortsatte en stund att halft ogillande, halft välvilligt tala om hvad som händt.
Man påstod att Lotta under Lasses första suptid gjort hvad hon aldrig förr skulle vågat göra, nämligen grälat duktigt på honom, icke sparat på kraftiga ord och lofvat honom ännu mera, om han icke snart vande sig af med synderna. Men ... det gjorde hon inte om många gånger. Lasse var icke mild, när han stötte på motstånd, och slogs bra, när han ville bevisa att han hade rätt.
Så begynte hemmanet gå vind för våg, kreaturen vansköttes och han blef ett kräk, helst sedan det började glunkas om att Lotta hade besynnerliga historier för sig än med en och än med en annan och lät bägge pojkarna både fara illa och dras med smuts och ohyra. Snart var hatet mot henne riktigt djupt hos alla. Och han betraktades som en schajas, som inte kunde hålla henne i tukt.
Hon bekände under tårar, huru hon stött bort Lotta och huru stygg hon kände sig och huru hon alltid var frestad att tycka illa om andra men bra om sig själf. "Inte var jag sådan förr i världen", tillade hon allvarsamt. "Ack, du lilla barn, du har inte kommit långt i världen ännu", tänkte syster Lydia.
Dagens Ord
Andra Tittar