Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Det var hvad hon minst kunde hafva trott, att Lotta skulle ha kunnat gå från hus och hem, man och barn, och taga lifvet af sig. Hvar för? Om det hade varit medan mannen söp och slog henne, men nu... Senast i går hade hon sagt, att hon hade det bra, att hon snart ville upp igen och börja arbeta...
Det var dragonens Lotta de hade naturligtvis blifvit bekanta under exercisen: då brukade hon hvarenda kväll ränna till lägerplatsen. Det var ett kräk till tös, och ingen ville tala med henne, om hon kom på en dans åtminstone inte någon af de hyggliga åbosönerna. Nu hade hon träffat Esbjörn och fångat honom i sina garn, det godtrogna lifvet.
Vi rastade. Lotta skötte sin sak, Höll disk, som hon förr var van, Men gömdt var tältet, hon valt till tak Nu endast en skyrest gran. Och sorgsen var hon, om än hon bedrog Med ett löje emellanåt; Hon sörjde de tappres sorg, och hon log, Men den bruna kinden var våt.
»Hvem själf?» Den gamla frun spärrade upp ögonen och munnen och såg ut som ett ofantligt frågetecken. »Lotta, vet jag! Förvaltarns Lotta.» Frun trodde att Maja-Stina själf gått från sitt förstånd. »Har Lotta, som är lam, som ännu i går var lam, gått bort? Menar Maja-Stina, att hon är död?»
Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel af födelsedagskalaset uti. "Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för sent", sade fru Moll. "Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om Anna-Lisa toge det med sig?
Mjölkbudet sade i går, att du var rask, fast nu borde det inte vara långt kvar till din svåra dag eller hur, Lotta lilla?» Lotta kände en liten rysning ... aftonen var kylig, men hon smålog vänligt och förekommande, i det hon gick och öppnade dörren för sin matmor... »Tackar som frågar, frun», sade hon, »jag är så bra så, och de må alla bra där inne, fyran med.» Frun såg helt skrämd ut.
"Det skall jag nog göra", svarade denna, "men skulle du skulle inte Greta" rättade hon sig "kunna titta in till Solbacken snart?" "Jo kanske." Greta visste med sig själf, att hon borde gå till Lotta och bedja henne om förlåtelse, men ack, huru svårt det var att taga detta steg!
Man behöfde något starkt, och när man nu en gång var karl, så var det bäst att vara det på allvar tyckte han. Lotta mindes alltsammans, som om det varit i går, och ändå var det hela sex år se'n...
Hon började korrespondera med en af vännerna i staden, och om några dagar hade det kommit främmande i huset, tvenne unga studenter, kamrater till hennes son, och en ung flicka, kusin Aurora... När september kom, flyttade de alla in. Det var en lång vinter för Lotta. Men hon arbetade så att dagarne knappt ville räcka till det var otroligt, hvad allt hon hann med!
Lotta var nu icke blek längre, hon hade den egenheten att bli röd, just då hon minst ville det; och så blef hon ledsen på sig själf och skrattade, för att han inte skulle tro, att hon alltid satt och latades så här. »Joo, jag är nog rask, jag satt bara och såg på träsket», sade hon, »fisken nappar så bra i kväll; vi får regn i natt.»
Dagens Ord
Andra Tittar