Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Jag har talt om allting för prosten. Han dömde mig inte, och jag tror inte heller, att Gud skall döma mig. Stackars Kersti! sa mor och började snyfta. Ni, som kunde varit så lyckliga! Hvarför skulle en sådan där maruggla komma till världen som den där Lotta? Ja, hvarför? Hur många lugna timmar tror du jag har haft på tretti år?
Du sågar ännu ett par mått, Visu, och Lotta hugger famnen till slut. Du! lemna inte en pinne, hör du! Så farväl, mina grisar, friskt kurage, och upp med hufvudena. Var bara inte ledsna! Flickorna sågo tacksamt på Fina, sneglade på pastorn och försvunno. Fina öppnade en motsatt dörr och erbjöd sig att »visa lägenheten». De kommo först in i en aflång sal med stora bord.
Jag har fått en liten kattunge, som heter Rosa och är rysligt söt. Du ska få se henne, när du kommer hem. Kom snart! Ajö, ajö, ajö! Lotta. P. S. Anna-Lisa hälsar dig så mycket." "Kallar den där Lotta dig för du?" frågade en af kusinerna, sedan hon läst Lottas bref. "Ja, visst gör hon det." "Det skulle jag då aldrig tillåta", sade den andra och satte sin lilla näsa i vädret.
När hon kom med tallriken full, belönade han henne med ett varmt, ömt ögonkast. Han, som hade all världens lärdom inombords, hvarför skulle han läsa? Det fanns väl inga professorer, som visste mer än han. Lotta tyckte, att det var stor synd, att han inte fick gå fri från bråk och bekymmer, läsning och funderande.
Frun teg och blickade med en halft medlidsam, halft beundrande blick på Lotta, som gick omkring i rummet och ordnade fruns ressaker. Så såg hon ut på gården. Där kom Lasse, som spänt ifrån och nu drog schäsen in i skjulet.
Hon undrade, om han förstod att med ett vänligt ord godtgöra henne för allt, om han satte hälften så stort värde på sin friska och präktiga, unga hustru som på hästen, hvars rykande och svettiga hud han just nu ömt smekte. »Gå nu till din man, Lotta», sade frun, »tror du han blir glad?»
Hennes far var en fattig skomakare, men fastän han var fattig och hade många barn, var han likväl alltid glad och frimodig, ty han litade på sin himmelske faders hjälp och välsignelse i sitt arbete. Lotta och Anna Lisa bodde ej långt ifrån hvarandra. Det var blott fem minuters väg emellan Solbacken och Grantorpet.
Greta steg upp med hjärtat fylldt af frid och glädje, och med lätta steg ilade hon tillbaka till Solbacken. Vid en krökning af vägen fick hon se Lotta ute på gården, och hon ropade på långt håll: "Söta, snälla Lotta förlåt mig, ack, förlåt mig!" Och hvad gjorde Lotta? Jo, hon släppte hela vedfånget, som hon höll på armen, och sprang med glådjestrålande ögon emot Greta.
Guds öga hvilade med innerlig kärlek på den lille gossens anlete, och i det han hälsade honom välkommen, satte han en strålande krona på hans hufvud. "Hvem har visat dig vägen hit, min lille vän?" frågade han. "Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glänsande blick. "Hvem är då hon?" sporde Herren.
Hvad hans röda hår sken vackert och hvad hans tänder lyste glittrande hvita! Nu var han ung ... nu först. Hans sätt var som förvandladt, han såg på henne med helt andra ögon än förr. Långa stunder betraktade han henne och log så godt och belåtet. »Hvad du har blifvit vacker, Lotta», sade han en dag, »du ser ut som en riktig herrskapsflicka!
Dagens Ord
Andra Tittar