Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
"Jag kommer ihåg, att jag också ibland satt och skrattade och hviskade, fast hon så allvarligt bedt oss vara stilla. Jag försummade också ofta att lära mig mitt tänkespråk, fastän hon så gärna ville, att vi skulle kunna läsa upp det. Och en gång drog jag en gosse i håret så att han skrek till, midt under det moster Lotta läste texten för oss, och hon måste afbryta läsningen och se på oss.
»Nå, är den här redan, det var mig en rackare! En hel häst att äta, hungrig som far sin och svart hår. Hahaha!» Lasse skrattade och tog sig en bra klunk, så skrattade han igen. »Du passar riktigt bra på, Lotta», yttrade han till slut, »vi hinner just jämt till prästen till torsdagen. Det var mig en rackare att skynda sig.» Lotta satt, som om hon inte hade lif.
Därför vill jag ännu låta min trogna tjänarinna, den blida barnavännen, dväljas en liten tid därnere." I himmelen äro alla undergifna Guds vilja. Så var också den lilla flickan nöjd med hvad Herren beslutat, och hon gladde sig, gå en af de heliga änglarne skickades åstad för att osynlig lägga sin hand på moster Lotta och göra henne frisk.
En smula fiske det kunde Lotta sköta om, en bit åker, det kunde hon också rå med med hjälp af Agreens , potatislandet, rofåkern och ett par bänkar grönsaker, allt detta kunde en vanlig kvinna mycket väl sköta. Det var helt annat i staden; hästen, det istadiga kreaturet, tarfvade andra krafter och fordrade en mans förstånd. Det måste skötas ordentligt och af en riktig karl.
Greta och Lotta voro jämnåriga och hade varit lekkamrater ända sedan Lottas far och mor flyttade till den lilla stugan, som de hyrt af patron Moll. Lotta var då redan sju år och hennes bror Erik elfva. Han hade redan gått i "storskolan" ett par år och tyckte sig vara en riktig kaxe, hvilket han emellanåt lät Lotta förstå, då hon ej tillräckligt villigt fogade sig i hans befallningar.
Och äfven den lille gossens stämma hördes bland den stora skaran, som sjöng och lofvade Gud. Däruppe i himmelen fanns en liten flicka, som Gud tidigt tagit hem till sig, och den flickan hade varit moster Lottas enda barn. Då hon dog, undrade många, hvarför Gud ej lät moster Lotta få behålla sin kära, lilla flicka. Men Gud visste det, och han ämnade en gång låta äfven moster Lotta få veta det.
»Hm»... Lotta hängde upp regnkappan, slätade ut skrynklorna med sin grofva hand och svarade otydligt: »När di ä' snälla, så är det nog bra. Men...» »Men...» »När di ä' som värst, får en ju tänka på Guds vilja. Och efter det inte kan vara annorlunda, så får en vara nöjd. Jag har det ju för resten bra.» Så gick Lotta ned.
Hon kan lämna henne det i morgon bittida, när de ändå följas åt till skolan." "Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. "Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får göra som du vill", tillade hon. Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl. "Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen.
»Herre Gud, Lotta, är det öfver?» Lotta. småskrattade, hon ville gärna visa frun hur duktig hon var. »Ja, bevars», sade hon, »och nu blef det igen en pojke. Agreens mor, som var här, tyckte han var så duktig så.» »Människa, är hon rent ifrån vettet, när skedde det?»
Det var med en ton af obeskrifligt förakt, som Lotta sade detta, och sedan sprang hon utan att en enda gång se sig tillbaka tvärs öfver ängen och genom hagen rakt in i den lilla stugan, hvilken utgjorde hennes torftiga hem och där modern just nu stod vid spiseln och lagade maten. "Hvad nu då, är du redan här igen?" frågade denna och såg helt förvånad på sin flicka.
Dagens Ord
Andra Tittar