Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Varmt och godt är här och vi kunna ju hafva rätt en liten solverld för oss. Seså ingen sorg mera! Ser ni, här äro ju helt många små blomsterbarn: de äro ännu blott gröna och späda, låt oss taga vård om dem. Här kunna vi ju måla och leka och glöda så mycket vi vilja". "Det blir roligt, ja så roligt", ropade strålbarnen, och med ifver börjades nu leken.
Men fästet är klart som en dunkelblå azur, intet blad röres på de trän, som omgifva källan, der Alhejdi hvilat; och nu äro skuggorna försvunna och allt är stilla och tyst och dunkelt kring lilla källan. Men längre skrider natten, och den späda blomman, van blott vid lek och ljuf hvila efter leken, domnar och bleknar.
Och för första gången kom det öfver de andre, som lekt en sommarlek under den tysta förutsättningen att båda vara garderade, en leda vid den tomma och ytliga leken och en längtan att ge sig hän på godt och ondt, utan baktanke och utan tvifvel. Det raspade åter af stöfvelklackar mot hällen derofvanför och stegen aflägsnade sig. William hade rest sig upp.
Järn och stål och krut och bly Därom fick hans trupp sig bry. Den höll primen, han höll basen, Gubbens vapen var karbasen. När han gick med den i hand, Klämde till för kung och land, Var han seg som gamla eken, Blef ej gärna trött af leken, Kunde slåss fast hela dan, Brydde sig om segern fan, Ville blott ge drift åt striden, Därtill var hans kantschuk vriden.
Efter att ha växlat några ord med den brune förklarade kvartermästaren, att penningar skulle fås som gräs, så snart leken vore i gång. Fogden vidhöll dock envist sin fordran och fick andra med sig. En häftig ordväxling uppstod, alla skreko om varandra.
Den leken leks ej till tidsfördrif, Så känn på hjärtat och svar mig gif: Skall ni våga i dag, om det gäller, Blankt offra ert unga lif?" "Herr öfverstlöjtnant, ni drar ert svärd Med årbräckt hand Och vågar dock bjuda ert lif som gärd För kung och land; Jag har ett lif i sin styrkas vår, Det bott i mitt hjärta blott femton år, Säg, skall jag ej våga det bjuda? Jag vill se, hvem min gärd försmår!"
På schäslongen satt Märta Gyllencrantz, Stellans brud, och vyssade en docka. Stellan visste ej riktigt vad han skulle tycka om leken. Den kallades för Pappa och Mamma. Den föreföll honom en smula ensidig. Själv hade han knappast haft något nöje av den: han hade helt enkelt varit ute på kaserngården ett slag och när han kom tillbaka var leken över.
Håll ut en stund i ett gott napptag, så skall han få se de lättfärdiga polska och ryska grannlåtshästarna flåsa efter andan, så att de storkna, medan våra kampar bli muntra först när de fått betänka sig någon timme i värsta leken. För resten skall jag säga honom, kamrat, att är ryttaren bra, nog får han folk av hästen.
För den, som bara leker bort den tiden eller blott arbetar litet på lek ibland, mista barndomslekarna sin helgd och lekkamraterna sitt stora värde. När lifvet tages på allvar, blir leken högtidsstunder. Lättja och dådlöshet är alla lasters moder, har en vis man sagt, och fattigdom och nöd följa den late och okunnige i hälarna som rofdjuren sitt byte.
Hans ögon lyste så gladt och öfvermodigt, hans röda mun visade, då han skrattade, två rader jemna, mjölkhvita tänder. Han skakade triumferande sitt mörka hår och såg ut som den lyckligaste bland segrare! Sakari tålte ej längre den leken.
Dagens Ord
Andra Tittar