United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
i hemmet, mina unga vänner, är det vi få lära allt gott, i hemmet är vår lyckligaste tid; huru mycket ligger ej i detta enda ord: hem! Och I han alla lyckliga hem jag vet det! Men därför skolen I också vara tacksamma! Tanken på denne fader, som för eder arbetar och trälar och drager dagens tunga och hetta; det är för er han arbetar, ty varför skulle han arbeta för sig själv
Dagen därpå gick jag upp på pantbanken och löste ut allt jag hade där, och då jag skulle gå, viskade jag till henne: »Får jag följa er i kväll?» Jag hörde hennes ja som den vackraste musik i mitt öra ack, bror, vad man var ung och rik! och så sprang jag. Vi träffades på kvällen, och efter en månad voro vi förlovade. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv, lyckligaste tiden. Och så gifte vi oss.
Den gula halmen yrde om räfsan, och då skylen byggdes upp hög och rak, var det hon, den yngsta och lyckligaste, som vred till sjelfva kronan der uppe. Men den lille der borta i den mjuka halmbädden fick blickar af varmaste kärlek och ibland en hastig kyss från modersläppar... Hvilka glada timmar! Middagen kom och gick, solen steg och sjönk, qvällen var snart inne. Paavo, hvarför kommer du ej?
Ja, i sanning, det var de lyckligaste åren i mitt liv! Min mor anade ingenting; men engång var hon nära att upptäcka vår hemlighet. För att underlätta våra möten hade vi skaffat oss ett helt system av olika visslingar, med vilka vi frågade och svarade, bestämde tid och plats.
Men på hvad har han byggt sin lycka, af hvilken pålitlighet och hurudan är den? Det är en djup sanning, att just i lifvets bästa, lyckligaste stunder frestelsen till det onda är närmast och mäktigast. Shakespeare har icke förbisett detta.
Och jag fick den af studenten, hon vet, Schanas student, som nu är kamrer, han, som hon inte fick för hans föräldrar, som va' så högfärdiga och hon...» »Ja, si frun är då den lyckligaste människa på jorden», suckade madamen, som insåg att det var nödvändigt att afbryta fru Lamström, när hon började inveckla sig i släkthistorier. »Att få kaktusen i blom! En riktig kärlekskaktus!
Med flit och strävsamhet ha vi redan hunnit långt, och jag är den lyckligaste av människor. Hon fortsatte att smeksamt stryka över det stora huvudet, som hade mist sina svarta flätor. Jag tror så fast, att allt skall gå oss väl. Du vet, varför jag trälar. Vi ha redan två marker silver i källaren.
Flamman upplyste hennes ansigte, som nu strålade af förhoppningar och glädje. Hon nickade förnöjdt och smågnolade, under det madamen gjorde sina glänsande förespeglingar. Det dagades för dem alltså. Och någonting af detta var det just hon ansåg som »det lyckligaste!» Mjölnarmor fortfor ännu en stund. Kajsa hörde på.
Du minns, att jag redan som yngling hade en viss svaghet för det täcka könet och den har knappast blivit mindre med åren. Emellertid har jag ingenting allvarligt att förebrå mig. Men min kära hustru förstorar mina fel och plågar mig med sin svartsjuka. Hade hon bara en smula förtroende för mig, skulle jag vara den lyckligaste människa i världen! Han suckade tungt men jag suckade ännu tyngre.
Hans ögon lyste så gladt och öfvermodigt, hans röda mun visade, då han skrattade, två rader jemna, mjölkhvita tänder. Han skakade triumferande sitt mörka hår och såg ut som den lyckligaste bland segrare! Sakari tålte ej längre den leken.