Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 oktober 2025
Han ville endast röra sig fritt en liten stund, ty han hade länge stått bunden. Han stannade nu hos Singoalla hela natten, lyssnade tålmodigt och likasom begripande till hennes klagan och slickade flitigt hennes händer. Det var det enda sätt, varpå han kunde uttrycka sitt medlidande. Mot morgonen sjönk Singoalla i orolig slummer. Hennes späda kropp skakade av kyla och utmattning.
När den unga damen gått stod fru Zimmermann och sökte reda upp för sig det första intrycket. Det var: kyla och under den mjuka, tillbakadragna masken en sjelfkär djerfhet. Efter denna granskning tviflade hon icke på att den unga damen skref . Men jag kan misstaga mig, tänkte hon för sig sjelf. Hon hörde åter i sina öron denna smekande röst, hvilken lät som dämpad musik. William kom i skymningen.
På hans rockärm kände jag regndropparnas kyla under mina händer. All stelhet var som bortblåst. Han var icke den store diktaren, hvars snille jag beundrade han var ingenting annat än den människa, jag höll af. Jag längtade efter att se er. Å, tack, tack! Jag har längtat så förfärligt efter er!
Något måste man ju värma sig med i denna förbittrade kyla. Ett glas? Hanna log sorgset. Jag räknade redan tre. Vet du icke huru lätt sådant blir en vana? Jag hade en kusin, som var en bra gosse, tills dåliga kamrater fingo inflytande öfver honom. Nu är han en försupen stackare, som ingen glädje har i lifvet. Hon tystnade. Hon visste ej rätt huru hon skulle nå fram till hans hederskänsla.
Ute på gatan räckte Ziri honom handen till farväl. Hon såg gråtfärdig ut, hennes läppar darrade. Hastigt slet hon sig ifrån honom och sprang sin väg. Han stod och såg efter henne, och en plötslig kyla smög sig över honom. Han skrattade hårt för sig själv och gick trotsigt nedåt gatan. Farväl, mumlade han, det var således det hela. En ofantlig dumhet. Det var hon som hade förnuftet den här gången.
I dag var det två månader, sedan hon lemnade skolan och kamraterna. Vid sin hemkomst fann hon modren döende. Hon fick icke göra annat för henne, än sakta smeka den matta handen, jemka om kuddarne och fukta läpparne med friskt vatten. Och dock mottog hon så oändligt mycket under dessa korta ögonblick: den sista glöden af en kärlek, fordom varm och stark, men som förkolnat under lifvets kyla.
Jag behöfver den icke mer, jag går nu till rektorn, ty jag börjar känna kyla. Viljen I söka mig i morgon i min bod, så skall jag gifva eder färskt bröd för mödan, om Sanna blott kunnat få undan den där jäst Åh! Hvad talar jag nu, fattiga man! Farväl!"
Vad du är glad! skrattade Blenda. Glad till döds, ers Skönhet! Men med november kom nordvästen och drog bort dimman. Muren fick igen sina fönster, sina valv mot det fria, och det lättade. Nyet var klart och lovade vackert väder och kyla.
Glädjen öfver vår beundran gjorde henne så varm, att hon åt mig afstod sin gummikappa. Nattoaletten var slutad, men sofva vågade vi ej i en sådan kyla, derför upp, upp alle man innan Jon Blund kommer! »Nej, nu tända vi upp ett bål!» det var naturligtvis den profetiska kandidaten, som nödvändigt ville bli sannspådd, och förslaget antogs af brist på något bättre.
Jag svarade sanningsenligt, att jag ville dö, därför att den, jag älskade, mötte min kärlek med förakt och kyla. Krafsandet upphörde och jag satte åter i gång. Efter ytterligare en kvart hade mitt lidande nått sin höjdpunkt och jag var i starkt behov av en näsduk. Jag lyfte litet på huvudet för att be min patient snyta mig. Vad såg jag!
Dagens Ord
Andra Tittar