Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 juni 2025
Myro trängde genom hopen och hade knappt varseblivit sin väninnas bleka ansikte, som ännu i döden bibehöll sin prägel av djup, oläklig smärta, förrän hon ånyo måste giva fritt lopp åt sina tårar och sin klagan. Myro, du känner henne. Vem var hon? Har hon frivilligt sökt döden? Eller har hon omkommit med sitt barn genom våda? Med dessa och dylika frågor anhölls Myro av de närvarande.
Min faster anlände emellertid samma dag. Hon lät återställa huset i dess gamla skick och förbjöd envar att oroa Filemon och Baukis. Knappt hade hon uttalat detta förbud, förrän gubben stod på sina ben, frisk och helbrägda. Dock blev den glädjen icke lång, ty redan dagen därpå låg han i sin säng och nu skötte sig varken hjärta eller lungor som sig borde.
Jag talade till henne. Åh, att vara tjänsteflicka, det är ju att knappt få anses som människa, hon får icke ha känslor som de andra. Hon är ett ingenting. Hvad betyder det, om hon lider? Hvar och en har rätt att behandla henne som han vill. Hon skall fördraga allting. Det är bara hennes skyldighet. Åh, att bli helt vansinnig! Då känner man åtminstone icke sitt elände.
Det var prästen, som i detta nu närmade sig honom. Skamsen, så förkrossad att han knappt vågade se upp kom Ante på fötter. Han tog rappt tag i bleckhämtaren, som Anna-Dea slängt till honom när hon såg honom ge sig i väg inåt skogen åt kallkällan till. Ante vippade ner hämtaren i källan och såg med motvilja sitt rödsvullna anlete förvridet afspegla sig däruti.
"Fördömdt", så röt han åter, "det går ej bra, Jag ser, hur barken ryker från tallarna, Men ryssen står bredvid dem; och han går fri, Hvar är ert öga, gossar, hur sikten I" Han fick knappt ur mustaschen sitt sista ord, När för en trumf af Brasken han damp till jord; Det var dock nästan mera än svar på tal, Det hade han ej väntat af sin korpral.
Knappt har han tagit sitt första steg på den väg, han nu valt, knappt har han mördat Duncan, när han finner, att de fördelar, han söker, kostat honom hans lugn för alltid, när han utbrister: Glamis har mördat sömnen, Därför skall Cawdor icke sofva, Macbeth Ej sofva mer. Borta är friden, men han blir konung, han lyds, han fruktas, han äger allt, hvad jorden kan bjuda.
eller vid handelsman Brandbergs död: »Så stog herr Brandberg fast i olyks-storm ok nöd, Bar himlen Atlas -lijk på axlen til sin dödh.» Så slösar han ofta med ett smicker, som svårligen kan hålla läsaren allvarsam. Och ett allt igenom löjligt intryck gör äfven hela griftqvädet vid Axel Gyllenstjernas »snälle dock sälle dödzfälle». Det är en knappt åttaårig pilt.
Han gick bakom de dansandes leder de flesta märkte honom knappt fram till sin vanliga plats vid kaminen. Han satte sig och började tala ett par ord med Madame Bonaparte och sin svägerska Julie. Så sköt han otåligt tillbaka sin stol och befallde i kort ton en lakej, som just passerade förbi, att servera honom en ny kopp kaffe. Å, viskade Joséphine ängsligt till Madame Joseph.
Ty Tigern lik, som springer opp Från Meroms hvass och, med ett hopp, Sig mordiskt kastar på Gazellen, Som nalkas vattnet under qvällen Och knappt sin ovän kännt igen, Ja, knappt en fara anat än, Då ren Hon spörjer i sitt hjerta Den hvassa klon och dödens smärta; Så lömsk, försänd af osedd hand, En pil på flyktingen sig kastar, Der sorglös Han i skuggan rastar Och hugger i Hans barm sin tand.
Mulen svällde en tår i den tystas öga, en annan Tecknat i ljus sitt spår på den glödande kinden och fallit. Sådant såg, då hon kom i sin glädje, den vänliga flickan, Anande snart, att åter en storm de dyra i hemmet Skakat och stört; för en stund den tycktes lugnad allenast. Tala tordes hon ej, knappt hälsa.
Dagens Ord
Andra Tittar