Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
En träd kunde sysselsätta den lilla Majalisa en hel halftimme. Hon gjorde ett barn af en ullgarnstofs, vyssjade det, lindade det i en liten pappersremsa, vaggade det i ett barkskal, gaf det mat med en liten sticka, stor som en knappnål, och lärde det att tala sitt eget outvecklade lallande jollerspråk. Kajsa satt och tänkte på Nadja, när hon var vid samma ålder.
Nu i qväll hade hon honom der nere, kaptenskan hade sjelf skickat henne upp till gården för att se folket roa sig och lofvat taga hand om pojken. Der ledde en liten slingrande gång ned ifrån berget, genom ängen och till röda stugan. Kajsa gick förut, rodnande och säll, Sergej efter.
Det var som om han redan vid sju är förstått lifvets allvar. Systern såg ut som om hon icke ens vid trettio år skulle komma att förstå eller vilja förstå det. Det var en söndagsmorgon i början af augusti. Kajsa hade hvilodag. Stugan var nästan lika ren som förr, ehuru det nu var svårare att hålla den snygg. Der inne bodde så många.
Vi ha int mer än vi ät opp själf", skrek hon, och gick emot barnen med bordsknifven hvarmed hon luskade dottern, i högsta hugg. "Babba Kajsa hör du", ropade en ihålig röst ifrån ena nedre sängen. "Gör int barna där någe för när. Du drar olycka öfver gården. Jag har sett dom i drömmen i natt." "Tig, gamm'tok!" röt kvinnan.
Efter följde Lars och svärans barn, Britta, Kajsa, Bollan, namnad efter farmor, Lasse, två år mellan varje och två alnar nu. Basilius stannade på dryg käpplängds avstånd ifrån stättan, den andra stannade var i sin stad, behållande avståndet sins emellan. Mor i Sutre sporde: Vad håken skriker I efter? Men nu skreko de inte alls, en fullständig tystnad rådde.
Gå och lägg dig menade hon du är trött och orkeslös, du skall ha dig en sup, det stärker! Rellu gjorde svårigheter, suckade och sade att han ville arbeta. Kajsa tog honom om det oformliga lifvet, ledde honom med vänligt våld till fållbänken, slätade det borstiga ansigtet med flatsidan af sin efter byken ännu fuktiga hand, och lade honom till sängs.
Jaska sträckte fram sin långa magra arm, pekade med fingret, böjde det långsamt, vinkade och sade så bedjande: Kom hit, jag vill se på dig. Den unge mannen steg upp. Det var en kortväxt karl, men ovanligt starkt bygd. Han hade ljust, nästan hvitt hår och ett ärligt ansigte, allvarligt och manligt. Är den gamle er inhysing? sporde han Kajsa. Det är så, sade hon, han är lam nu.
Då var hon nitton år, såg ut som »folket gör mest», var flink och dugtig; det var ingen af tjenstepigorna, som gjorde de grofva sysslorna uppe på herrgården så bra som hon. Han var skomakare till yrket. Hade varit spelman och fuskat med sådant der, men det fick han lägga bort. Kajsa tålde inte musikantlifvet. Hon tyckte mer om skomakareyrket. Isynnerhet som han var den ende på hela Drumsö.
Mjölnarhustrun i synnerhet var nöjd, han skötte så bra om hennes dotter, den lilla femåriga Maja. När Kajsa hörde detta, skakade hon på hufvudet. Nog var det bra, att han var omtyckt, men han fick ju ej lära sig någonting. Att vara barnpiga åt Maja det var egentligen icke det hon menat. Någon tid förflöt. Gossen gick icke hem.
Men si, så kom den andra vingen, och den knäppte till med en så jäklig fart i axeln, så armen allt var nära på att lossna från kroppen på'n.... Anders der fick tag i benet med det samma, och när vi skulle bära in'en, ville han hit, och nu ä' vi här. Det var hela historien. Kajsa gaf dem en sup hvar och sände Anders till herrgården efter doktorn.
Dagens Ord
Andra Tittar