Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Febern var rätt hög, så att vi vågade oss inte på Bim-bam-bo eller det lilla fula trollet, som springer omkring och tar små barn. Nu skall jag berätta för dig om en liten flicka. Vad heter hon? Hon heter Kajsa. Hur mycket år är hon? Hon är 5 år som du. Var bor hon? Vänta skall du få höra. Kajsa bor på landet i ett litet hus som hennes pappa rår om. Hon har en bror, som heter Olle, och han är 7 år.
Han behöfde i allmänhet icke mycket för att af en liten vink uppfatta en situation, liksom hans uppretade sinnesstämning i dag ej heller behöfde mycket, innan den brusade upp i full låga. Kajsa fick för första gången i sitt lif stryk.
Han klef åter ned för stegen, som ledde upp till bodvinden, slängde hurtigt knytet på marken och gick in. Men Kajsa var ej derinne. Emellertid tog han afsked af Jaska och systern. Så af qvinnorna inne i huset. Vid brunnen stod mor. Farväl, mor, nu går jag. Farväl, barn, haf Gud för ögonen! Hvar har du knytet? Weli rodnade. Der ligger det.
Det vill säga, det vill hon gärna göra, men barnen bli alltid räddade i sista minuten, ty annars sover Anna-Clara så oroligt. Men så är det Kajsa. Det är något alldeles särskilt med henne. Hon är inte något troll utan en liten flicka och hon föddes en kväll, då Anna-Clara hade mässlingen.
Hon har tjenst nu, och kan inte komma ifrån ... hos en prost, nära Viborg ... ett stort hus ... frun håller henne som en perla ... och... Spektorn hade svårt att få fram orden, men Kajsas stora strålande ögon belönade honom för hans bemödanden. Tycker Nadja om herrskapet? Det gjorde hon inte riktigt med sina förra herrskaper. Jo, nu är hon nöjd, mor Kajsa. Hon är så innerligt nöjd.
Då gaf hans fantasi honom ett lyckligt stöd och han fortsatte efter eget hufvud det Belliniska motivet, i samma rytm, men på ett nytt, originelt och föga italienskt sätt, som mer påminte om en nordisk vallflickas lurmelodier och fioriturer, än det liknade någonting annat. Kajsa blef alltmer utom sig, ju längre hon lyssnade. Olyckliga unge, ropade hon, hvem har lärt dig det der handtverket!
Modern hörde, att han trifdes, att han icke dugde till karlgöra, men att han skötte sitt. »Sitt», det var barnpigsarbetet. En vacker lördag kom sjelfva mjölnarmor öfver till Torparbacken. Hon hade ärende till herrgården och ville med detsamma se till Kajsa. Den snygga stugan sken, nyskurad, fejad och damfri.
Att Kajsa vandrade på villovägar, det hördes af hennes ord, men det var ändå någonting sant i allt detta. Han var egentligen en odåga, pojken. En flegmatisk, lat slarf. Han hade således dessa frön i sig af farfar och far. Frön till musikantvagabonderi.
Det var endast ögonen och det rödbruna, tjocka håret som sqvallrade om hennes far. Hon hade moderns hy, näsa och mun. För resten en liten bondsk unge, en vanlig »grinvarg», skrikig, bredmunt, glosögd och klåfingrig. Kajsa tvättade, strök och sydde groft. På lördagarne skurade hon. Det var hela hennes lifsgerning: tvål, stryklod, nål och skurviska. De små fingo sköta sig sjelfva. Hon hann icke.
Kajsa kände hur ungdomskraften återkom och det glada, välsignade ungdomsmodet. Hon gick åter igen ung och lätt i det höga och doftande gräset, hörde sorl af bäckar och ett qvitter af tusen foglar.
Dagens Ord
Andra Tittar