Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
På trefoten puttrade sumppannan. Kaffepannan stod nyskurad bredvid på sanden. Allt var rent i den lilla stugan, skinande och putsadt. I en stor, bred stol satt Kajsa med stickstrumpan, svag och feberaktig. Hon hade haft lunginflammation och lidit mycket.
En skymningsstund några dagar före jul kom Sergej ut, gående. Han var nedstämd, frusen och vid dåligt lynne. Kajsa kunde ännu icke följa honom till staden, barnet var ännu för sjukt för att flyttas. Han talade hela tiden, med rynkade ögonbryn och lifliga gester. Hon förstod ingenting.
Medan han såg på henne, flögo hans tankar långt bort. En dag blef hans rock underkastad en noggrann undersökning. Kajsa fann i fickorna någonting, som skulle skrämt lifvet af en hufvudstadspiga.
Ock Knut han slår sig genast ned och lilla Kajsa gör så med. Med lustiga små språng och hopp i hennes famn de skynda opp de tre små skyddslingar de ha', och nog tycks maten smaka bra. Snart ha' de ätit allt som fanns, det gick precis just som en dans. "Adjö, adjö", då säger Knut, "nu är er frukost också slut, och vi till skolan skynda må, adjö, adjö, nu ska' vi gå!"
Kajsa hade gräft ett djupt dike omkring hela Torparbacken och dessutom tvärsigenom gården. Smutsvattnet fick aflopp, leran torkade ut. Hon sopade och räfsade rundt omkring, lade upp en afskrädeshög bakom uthusen, ordnade hvar hon kunde. Hon vattnade »trädgården», rensade den, klippte och styrde derinne. Solrosorna gingo i frö. Det blef höst på allvar.
Mitt på dagen händer det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt öra: I kväll Kajsa ! Ty Kajsa är en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte heller Karl-Olof. Hon lever för oss om kvällarna, då det blir tyst och sömnen gläntar på dörren. Ja, det händer ibland att Anna-Clara drömmer om henne.
Kom, Kajsa och Leena, Anni och Wiisu äro inte sena och späda på om du vill hafva mer bad, kom så tvättar du sotet af dig smed, och kärleken likaså! När jag får frossan, så går jag på lafven, gör du så med, ty kärlekssjukan är bara frossa, den går sin väg, när det riktigt svider i skinnet. Så kom, ruska på dig ... upp och med! Men Ella var icke vid det humöret. Han hörde icke mer på.
Han visste, att »herrarne satt ihop alltsammans», allt det granna man läste om henne. Hon var icke en riktig, menade han, och hon kunde aldrig i verlden bli en riktig. En verklig stadsdam, som dugde för en ordentlig herrskapsteater. Hon passade inte, påstod han, »och blir hon något, så blir det till hennes eget förderf». Kajsa deremot trodde på dottern. Hon hoppades och lefde på detta hopp.
Till hennes mor hade man ständigt sagt, att hon var för barnslig, för oförståndig, för slarfvig, ja, en mindre finkänslig matmor hade till den för sin ordentlighet och ärbarhet kända Kajsa rent ut sagt, att dottern var »en dålig natur». Nu var hon återigen utan plats ... gick ledig och fick springärenden än af den ena och än af den andra.
Kajsa i sin långa svarta klädning tyckte, att lifvet var som en sådan höstklädd kyrkogård, och hennes förhoppningar liknade de vissnade, fallna löfven dernere. Snart skulle en vind komma, sprida dem, jaga dem, förinta dem.
Dagens Ord
Andra Tittar