Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Han är just en af dessa ytliga och lättsinniga menniskor, hvilka inte ha förmåga att tränga till kärnan af någon sak." "Det är inte sant. Nymark är tvärtom en stor tänkare." "Så tycker du, lilla Alma, derför att du sjelf inte plågar ditt hufvud med många tankar." John slätade småleende Almas hår. Men Alma stötte förolämpad bort hans hand. "Jag är naturligtvis dum. Jag förstår ingenting.
John reste sig, såg mig rakt i ögonen och sade med rätt fast stämma: Du är en fähund! Hälsa herr Söderberg, sade jag och ritade en fjärde cirkel utanför de 3 andra, ty det var en sådan dag, då en lat människa, som icke har några viktiga göromål, icke kan göra något annat. Det var en gång en författare, som satt vid sitt skrivbord och tänkte.
Han sade genast vid bordet: Om det är något du inte tycker om, så låt bli det! Låt det vara! Jag vill inte att du pinar i dig maten. Men farbror John är ungkarl. Han har inga barn, och är det kanske därför som tant Augusta säger, att man inte kan ha honom i möblerade rum. Men tant Augusta har heller inga barn, och varför kan man då ha henne i möblerade rum?
Alma vände sig om, likasom ville hon ännu säga något, men det blef likväl ingenting af. John gick in i sitt rum. På kvällen kom Alma in dit med sitt handarbete. John skref; Alma satt tyst, men såg allt efter litet upp från arbetet och lyssnade. "Gråter Helmi, eller hvad är det ?" frågade John leende.
Han tystnade plötsligt. I snödrivan vid deras fötter tycktes en mindre jordbävning äga rum, och plötsligt reste sig ur dess vita famn en översnöad figur, som med ett oartikulerat vrål gav den överraskade John Oxelgren ett slag, så att han utan ett ögonblicks dröjsmål intog figurens plats i snödrivan. »Zackeus!» ropade Rosa, som kände igen figuren. »Försvara mig!»
John behandlade henne spefullt och med förakt, han brydde sig inte det minsta om henne och satte inte något värde på hennes kärlek. Han hade blifvit kall som en isbit och hård som en sten. Blodet steg henne åt hufvudet, hon pressade hårdt ihop läpparna och sydde ännu ifrigare än förut. Efter en stund kom John upp från stranden, allt fortfarande bärande Lyyli på sin arm.
"Stör? Hur kan du komma på något sådant?" "Det känns så ibland." "Alma!" Han lyfte upp hennes haka och såg henne in i ögonen. "Nej, nej, John. Det var bara skämt. Jag skall komma." John gick tillbaka till gästerna, och Alma gaf bröstet åt den lilla, att hon sedan skulle få henne att sofva.
"Om ni blir sjuk sedan, så låter inte John er komma en annan gång," sade han. Och sålunda blefvo de kvarsittande der för återstoden af kvällen. De superade, samspråkade gladt och skrattade. Bekanta fruntimmer kommo och helsade på Alma. Hon försökte göra sitt bästa för att visa sig tacksam emot dem, men i sitt hjerta önskade hon, att de snart skulle gå och lemna Nymark och henne allena.
Arvi bad fadren följa honom ned till stranden för att se på hans båtar. Han hade gjort två nya, och fyra hade han förut, således egde han nu inte mindre än sex inalles. John gick och förde Lyyli med sig. Också Ella följde med dem, men Alma stannade kvar i löfsalen. Hon kände sig djupt sårad.
"Kanske han inte låter sin fru läsa Zola?" "Om han försöker hindra henne att göra det, så är jag säker på att fru Karell läser hvar enda bok, som jag hemtar. Den förbjudna frukten är alltid den mest frestande." "Jag ämnar alls inte göra det," sade John leende. "Deri gör du klokt ur din egen synpunkt." "Nej, jag tvärtom värderar Zola.
Dagens Ord
Andra Tittar