Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
I John Claudius' äfventyr hade känsligheten reducerats. I
När han om morgonen vaknade vid vanlig tid, var Alma djupt insomnad. John steg sakta upp, förmanade barnen och tjenstefolket i rummet bredvid, att de ej skulle komma och störa, samt gick att kläda sig i sitt eget rum. Och på detta sätt fick Alma vanligen njuta af morgonsömnen ända till inemot klockan tio. John anade nog orsaken till denna sömnlöshet.
Men så snart de kommo i de öfriga rummen, återtogo de oförmärkt sin frihet. Herrarna höjde rösten, damerna hviskade och blefvo lifliga, några till och med skrattade ibland af förseelse. Då började klockorna ringa. John böjde sig ned och sade något åt Alma. Det var tid att bryta upp. En högtidlig tystnad spred sig från rum till rum.
Missunnade fadren honom denna lycka... En sista rossling hördes, sedan tystnade allt. John dolde sitt ansigte i händerna. Alma satt orörlig som en bildstod. Hvarför slocknade inte också hennes lif på samma gång... En hvit kista gjordes åt Arvi och i denna en bländande hvit bädd. I spetsar och myrten hvilade han stilla och lugnt, utan att veta af verldens stormar och sorger.
Jag tycker här skulle vara plats nog för alla. John! sade kaptenen allvarligt till styrmannen. Jag trodde du var en god presbyterian. Kriget kommer att finnas alltid. Kriget är en följd av syndafallet. I syndafallet fördärvades vår natur för alltid. Denna natur kan människan endast övervinna genom nåden, och nåden faller endast på några få och aldrig på fransmän.
Tänk efter, hvart dessa obändiga krafter ledde under franska revolutionen." "Dumheter! Menskligheten har sedan dess skridit ett helt sekel framåt och blifvit mer sansad." Lagander och Nymark deltogo ej i samtalet, men Alma såg, att John oemotståndligt ryckte dem med sig. Och hennes barm höjde sig af glädje, stolthet och kärlek.
Alma ryckte till och kastade en skygg blick på honom. John smålog. Äfven den sista bittra känslan efter gårdagen försvann fullständigt, om han ens mer hade hyst någon sådan. Alma var så förtjusande der i sin halfliggande ställning. I aftonskymningen syntes hennes ansigte blekare än vanligt, men på samma gång äfven rörande skönt. "Kom bort, grynet," hviskade John och tog hennes hand.
"Jag hör på med öfverraskning." "Han bryr sig naturligtvis inte derom, äfven om jag vore svartsjuk." Det låg något stucket i hennes röst, hvarför John skyndade att föra samtalet på andra ämnen. "Du blir kall, Alma," sade han, "skall jag gå och hemta din kappa?" "Tack, jag skall taga den sjelf. Jag måste ändå eljes gå upp."
Nå, sade Nykvist, låt oss då antaga att tåget från Örebro går åtta kilometer i timmen under det att tåget från Stockholm bara går fem. Huvudsaken är att bägge avgå på en gång och att de mötas på linjen. Vilket tåg är då närmast Stockholm? Är det dubbelspårig bana? sade John. Naturligtvis, det är inte meningen att det skall bli sammanstötning, sade Nykvist. Idiot.
Hvad båtade det att hon sörjde deröfver, att äktenskapet inte motsvarade hennes förväntningar, att John hade blifvit kall och likgiltig? Kanske hade han blifvit det just derför, att hon med hela sin själ hade hängifvit sig åt honom allena.... Nymark hade kanske rätt, åtminstone till en del... Alma lät nu hans yttranden, uppförande, utseende, afbrutna suckar och hviskningar passera revy.
Dagens Ord
Andra Tittar