Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Det var herligt att få gråta, att känna spänningen gifva efter, och den tryckande, qväfvande känslan af ångest småningom rinna bort med tårarne. När läkaren kom, såg han gladt öfverraskad ut. Febern var borta och blicken klar.
Ryslig, ryslig blir i svafvellågor Än din lott, när, utan hopp förtappad, Gråtande, du ej en tår kan gråta Åt din törst och svagt med vissnad tunga Evigt fåfängt till ditt bistånd kallar Dina väsenlösa fabelgudar." Så han sade. Lugnt som kvällens anlet Var den gamles, och den höjda blicken Såg bestraffarn an: "Frid, stränga yngling!" Talte han, "din tro är stark, jag älskar Den, som tror.
Hon hör på mig med undrande, glänsande ögon, och långt därefter så långt, att jag först icke kan erinra mig, vad jag själv sagt berättar hon mig, att Sven suttit på hennes bädd, klädd i sin vita nya dräkt med det blå skärpet och sagt: »Mamma ska' inte gråta så mycket efter mig. Det gör så ont i mitt huvud, när mamma gråter.» Jag hör på dessa ord, och jag tager fasta på dem som på ett omen.
Herre, viskade jag, vad du är stor och förfärlig, vem vågar sätta sig upp mot Dig? Men Han var mera. Han var rytmen i stjärnornas gång och den enda väldiga sången i det tomma rummet när en gång all jorden tystnat och planeterna gått att vila. Han var Rörelsen, Han lät allt hålla ihop eller brista, krossas eller gråta, plågas eller fröjdas.
Och inte ens, om hon hotade att säga åt fadren, ty de visste, att hon i alla fall inte skulle göra det. Ibland hade Hellu så ledsamt efter modren och Anni och den förra tiden, att tårarne med våld trängde fram i hennes ögon. Men modren hade alltid varnat henne för att gråta, för att hon inte helt och hållet skulle förlora sin syn.
Hon hviskade Bellas namn och kyste hennes bleka kinder. Ack, hur denna dvala var lik döden! Så låg också hennes mor, sedan lifvet flytt, och ingen, ingen kärlek kunde kalla henne tillbaka. Hvad doktorn dröjde! Hanna kände sig nära att svimma af ångest och trötthet. Hon kunde ej ens gråta, det skulle varit en lättnad. Ändtligen hörde hon steg och såg honom komma. Strax efter honom steg Bertha in.
Hvad ha de gjort henne, Gud, hvad ha de gjort åt mitt barn? skrek hon, så utom sig af förfäran, att hon ej kunde röra sig ur fläcken. Gör i ordning en säng, Lena, sade Hanna befallande ehuru med flämtande andedrägt. Vi ha ej tid att gråta
Men då jag såg mig häktad och såg, hur dörren igenslöts, Greps mitt hjärta af sorg, och jag satte mig neder att gråta, Tänkande rörd på den tid, då jag lefde värderad af alla, Tänkande rörd, hur jag nu med gråhår skulle som fånge Sitta bland fångar och ej få glädjas af himlen och ljuset.
Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta! Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna. Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder, välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
Ett obestyrkt rykte går om att Annie Besant blivit katolik. Jag väntar ännu på svar från det belgiska klostret. När denna bok blir tryckt, bör jag ha mottagit svaret. Och sedan? Därefter? Ett nytt skämt av Gudarne, som storskratta när vi gråta heta tårar? Lund den 3 maj-25 juni 1897. Epilog. Jag hade först avslutat denna bok med ett utrop: »Vilket skämt, vilket dystert skämt är ändå icke livet!»
Dagens Ord
Andra Tittar