Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 oktober 2025
Och ovan fästet, som vilade på deras huvuden, dånade det; när de då stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
Se blott mot kvällens skyar, lär dig lag af dem. En stund de skimrat under fästet, nästa stund Ger fästet dem i stilla skurar åter bort Åt deras ursprung, jorden. Fattar bilden du? Som de, så sändas ock ur Hades' dunkla djup Utaf dess gudar svaga töckenbilder opp Att gå en tid i dagens ljus med mänskonamn. Du ser dem skifta, stråla, mulna, sörja, le I dag; kanske i morgon ren är leken slut.
O qvinna! de sörjande tonerne svara Vak upp till att höra, och allt skall förklara Och allt skall förkunna Dig plågor och strid. Häf upp Dina ögon; hvar finna de frid? På fältet Dig möter den suckande vinden Och blomman med nattliga tårar på kinden; Vid stranden af hafvet, dess klagande våg; På fästet de sargade skyarnes tåg.
Solen, som från fästet lyser Öfver ond som öfver god, Blott en ringa droppe hyser Af hans djupa kärleksflod; Månen, som från himlens hus Ger åt själfva natten ljus, Månd en skugga endast vara Af hans kärlekseld, den klara. Honom vill jag glad tillhöra, Hvad mig än blir förelagdt; Kristus kan mig saliggöra, Ingen världens gunst och makt.
N:o 37. Den 19 kon. Dav. ps. I himlars rymd sin konung ärar, Himlars härar Prisa den, dem väsen gett; Fästet skaparns namn förkunnar, Stjärnemunnar Sjunga utan hvila det. Dagen spegla vill för dagen Anletsdragen Af den sol, som evig är; Natt, som var, åt natt, som blifver, Budskap gifver, Att den Högste spiran bär.
Hon blickade ut, hon såg Med tjusfull bäfvan i klarnad rymd, Och mot dess speglande anlet Bröts dagens rosiga sken. "O fader, en här jag ser, Från bergen tågar den långsamt ned, Som molnet tågar mot dalen Och gömmer åskor och storm. Men lugnt är det vida haf, I glans slår solen sitt öga opp, Och djupen skälfva af lågor, Och fästet spränges af ljus."
Sade och skyndade fram och hann den stupande backen, Som från hans ladgård sluttade brant mot ängen där nedan, Honom följde Mattias, och båda begåfvo sig utför, Snabba som skuggor af moln, dem stormarna jaga på fästet.
Men sedan Ehud hade kommit in till honom, där han satt i sommarsalen, som han hade för sig allena, sade Ehud: »Jag har ett ord från Gud att säga dig.» Då stod han upp från sin stol. Men Ehud räckte ut sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra länd och stötte det i hans buk, så att ock fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog icke ut svärdet ur hans buk.
Mig tycks dock, att vågors svall Jag hör och nordliga fläktars sus, Som fly med starkare vingar Hvar stund mitt öra förbi." "O fader, vid nordens rand Går natt ånyo på fästet opp. Rädd bäfvar strålen af dagen Och flyr på böljornas topp. Det mulnar, i mörker sveps Allt längre hafvet, och stålgrå höjs Garmallas klippa och skakar Från hjässan bränningens skum.
Nu lät det, som om han grät: Å, Elsa, det är inte sant, det är inte sant, Elsa Stellan hade låtit sabeln falla. Men han var så skrämd, att hans fingrar ännu höllo krampaktigt om fästet. Han vågade ej röra sig. Han stod alldeles stilla och såg framför sig. Han förstod ingenting. Men han var så skrämd, att hans kropp skakade. Hans far hade sjunkit ned på golvet vid sidan om sängen.
Dagens Ord
Andra Tittar