Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken. Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd. De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.
Dock kan ej solen hinna, O Ande, dit du når, Dock kan ej solen brinna Så varmt, som du förmår; Hvi skall jag då ej våga Dig bedja, att din låga Min vinter gör till vår. Hur kan jag själf förtaga All syndens styggelse, Hur mörkret från mig jaga Och ljus och tröst mig ge? Att tömma hafvets vatten, Från fästet sopa natten Mig vore lättare.
Men hvad kungen byggt, föröder Vila; Ej tillstädjer hon att lägga grunden, Mycket mindre att uppresa fästet. Åter ropar Vila ifrån berget: "Håll, kung Vukaschin, förnim min varning! Fåfängt, fåfängt du ditt gods förspiller; Grunden är du ej i stånd att lägga, Mycket mindre att uppresa fästet. Dock, förnim mig!
Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuden, syntes något som såg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en människa, Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runt omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt uppåt.
Och ynglingen, han talte: "Otaligt har jag frågat, En fråga för hvar timme, Som vinter ägt och sommar, Sen jag ditt öga skådat; Och ren högt öfver kullen På fästet månen stigit, Och kvällens stunder ila, Och än jag ville fråga." Och flickan log och sade: "Otaligt har jag svarat, Ett svar för hvarje glädje, Min furstes nåd beredt mig.
Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet, mot dem har han bestämt det. Om Moab. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, ty det är förstört! Kirjataim har kommit på skam och är intaget, fästet har kommit på skam och ligger krossat. Moabs berömmelse är icke mer.
Långt ifrån att följa få, Måste jag tillbaka gå, Innan kvällen komma hunnit, Innan seglet än försvunnit; Måste jaga ur mitt bröst Saknaden, som är min tröst, Torka väl från kinden tåren, Att min mor ej märker spåren. Fästet klarnar opp, den dunkla skuren Lämnar rum för aftonsolens sken, Och på fjärden, af en svallsjö buren, Vaggas dagens storm och sofver ren.
När hon sträckte sig för långt fram, skymde hon de speglande stjärnorna och drog sig tillbaka. O, hur saliga och klara tindrade de icke på fästet! Bläddror susade hela tiden på ytan och blänkte till, när de sprungo sönder.
Sin bana kände stjärnan, fästet sänkte sig Ej krossande på jorden ned, af jordens törst Ej sväljdes svala hafvet, hafvets hunger slök Ej jorden opp; men vid den strand, där vågen steg Mot skyn, stod blomman, synlig knappt, och växte trygg. Så ordnar Zeus sitt välde, grundar ytterst allt På rätt blott, aktning äfven för den svages rätt.
Så i valet föll mig in en tanke: Att uti det gröna äpplet bita, Att blott bita i ej äta opp det, Att han märka skulle, att hans flicka, Just hans egen flicka honom sökte. Kring det hvita fästet Buda Slingrat sig en mjällhvit ranka. Ingen mjällhvit ranka var det, Fästman var det och hans fästmö, Som hvarandra tidigt funnit Och i otid skiljas skulle.
Dagens Ord
Andra Tittar